Efter den utmärkta "Huset som Gud glömde 2" började kvaliteten på filmerna dala. "Huset som Gud glömde 3" hann nå de svenska biograferna vid premiären 1983; efter det har filmerna bara nått Sverige på video och DVD. Det skall vi kanske vara glada för...Efter de två första filmerna fanns det inga "sanna" historier kvar att bygga en ny uppföljare på. Detta hindrade dock inte manusförfattarna från att knåpa ihop "Huset som Gud glömde 3" - men man borde nog tittat lite närmare på de båda föregångarna innan man skred till verket. Resultatet har blivit förvånansvärt uselt och den är ljusår i kvalitet från Del 1 och 2.
John och Melanie (Tony Roberts och Candy Clark) avslöjar ett gäng bedragare som använder det, numera, tomma huset för sina skumraskaffärer. Efter avslöjandet överraskar John Melanie med att köpa huset för att flytta in och bo där. Melanie avskyr huset och är övertygad om att något ondskefullt har sin hemvist där. Men som alltid i sådana här filmer är det ingen som tror på henne.
En som också blir överraskad av Johns köp är hans före detta hustru Nancy (Tess Harper). Hon intar samma ståndpunkt som Melanie och vill absolut inte att Susan (Lori Loughlin), hennes och Johns dotter, skall vistas där alls. Susan och hennes väninna Lisa (Meg Ryan) tycker dock att det är spännande att vara där, och det är just kring Susan som de onda makternas spel kommer att kretsa. För naturligtvis har Melanie och Nancy rätt - någonting finns i huset...
Handlingen är egentligen inte alls särskilt dålig i "Huset som Gud glömde 3" men någonstans på vägen i arbetet kring filmen har allting spårat ur och det hela har slutat med en film som inte gör någon människa lycklig. Skådespelarna lyckas inte gjuta in något liv i sina rollfigurer och ingen av karaktärerna är särskilt intressant. Idétorkan har härjat och man har därför stulit både idéer och scener från andra filmer. Här finns flera saker som är stulna direkt från "Omen". Detta drar givetvis ner betyget avsevärt.
För musiken står Howard Blake den här gången och borta är Lalo Schifrins fantastiska musik. Soundtracket den här gången är lika fantasilöst och tråkigt som filmen. Kanske kan man skall säga att musiken är suverän vid närmare eftertanke; den har ju onekligen lyckats förmedla stämningen i filmen.
Till råga på allting är filmen ursprungligen filmad i 3-D och vi får därför dras med en massa skumma kameravinklar och saker som pekar rakt in i objektivet vilket gör det hela ännu fånigare förståss.
Och nu tror jag att jag inte behöver skriva så mycket mer om den här filmen för att ni skall förstå att det inte är någon idé att lägga ner några pengar på den alls. Lägg dem istället på någon bra spökfilm, typ "The changeling", "Poltergeist" eller "Huset som Gud glömde 2" istället.
Läs även andra bloggares åsikter om Amityville 3, Tony Roberts, Tess Harper, Candy Clark, Lori Loughlin, Meg Ryan, Howard Blake
intressant.se
