"Grand Master Mind" och bloggar

Måndag kväll, och det har varit en riktigt trevlig dag.

Idag började Samuel att jobba på Tunaåstrand, men tyvärr så slutade Fredrik att jobba i fredags. Det blir ju tyvärr så att omsättningen på arbetskamrater blir stor nu under sommaren. Förutom jag då så är det idel ungdomar som jobbar, och de skall ju helst hinna med lite sommarlov också och jobbar därför några veckor i stöten. Dock finns det ju några som jobbar flera veckor; däribland Johanna och Isabell. Det är skönt för de är så himla duktiga, och kan Tunaåstrand utan och innan vid det här laget.

Samuel kom in snabbt i det hela, jobbade på jättebra och lyckades även baka alldeles perfekta citronrutor. Minns fortfarande min andra plåt med citronrutor där mittendelen av kakan liksom "sjönk ihop" och gjorde att den nästan såg ut som ett badkar eller liknande. Isabells min när hon såg den var helt obetalbar. Jag föreslog att vi kunde torka den och sedan använda den som fågelbad ute på serveringen...

Eftermiddagen blev lugn sådär som det brukar vara när det är mulet, och jag, Samuel och Isabell ägnade oss åt att spela Plump i någon timme. Det är roligt att spela kort. Överhuvudtaget gillar jag mycket att spela spel. Funderar på att ta med mitt "Grand Master Mind" i morgon och utmana Isabell på det. Kan bli kul...

Men hur kul blev det här inlägget egentligen? Har jag verkligen inget vettigare att blogga om än vad vi gör på jobbet? Hur kul är det att läsa???

Men appropå kul saker att läsa så kan jag verkligen rekommendera bloggen "Daniels värld"! Har ni inte redan besökt den så tycker jag verkligen att ni skall göra det. Den killen kan skriva både bra, roliga och intressanta inlägg med små tankeväckande knorrar här och där. Jag läser den med stor förtjusning.

"Milla i vått och torrt" är också en härlig blogg. Tjejen har en otroligt personlig stil när hon skriver och det är underbart kul att läsa.

Och så har vi ju förståss den härliga "nurseblog"; en spännande blogg där det svänger snabbt från underbar humor till blodigt allvar. Bloggen är precis som nurseblog själv är som person, och det är det som gör både henne och det hon skriver så intressant. Vill du bli road och oroad så skall du läsa hennes blogg. Du vill inte missa den!!!

Alla dessa bloggar hittar du i "Min blogglista" jämte andra intressanta bloggar. Kolla in dem!

intressant.se

Måndag morgon

Så var det måndag igen och strax dags att gå till jobbet. Lyckades lura sambon att skjutsa mig så jag har fått en extra timme hemmavid. Skönt...

Det verkar som att vädret håller på att klarna upp, men det blir nog ändå en lugn dag på jobbet. Blir väl lite baka och sådant gissar jag. Dessutom måste jag fundera på vad jag skall sjunga i morgon kväll, för nu blir det så att jag står där själv. Jisses! Hur skall det gå, och vad skall jag sjunga och spela?

Mot bakgrund av vad jag skrev i inlägget "Mosters 50-årsfest" så verkar det kanske som att jag blir jättenojjig så fort jag skall uppträda någonstans, men så är det definitivt inte. Tvärtom! Men jag är inte van vid att stå på scenen alldeles ensam; brukar ofta ha någon sångerska med mig. Men i morgon blir det alltså Mats solo som gäller. Och inte blir det lite publik heller! Tunarundan drar ju en hel del folk...

Som sagt; det är dags att börja fundera över låtar... =)

http://intressant.se/intressant

Söndag kväll

Vid 10.30-snåret, i förmiddags, körde vi upp på planen utanför Tunaåstrand, där Karin väntade på oss. Nu skulle det övas lite innan det var dags att sjunga i gudstjänsten. Det kändes som att sångerna satt där de skulle och när vi fått ordning på ljud och allt så ringde klockan ute i stapeln.

Gudstjänsten var verkligen givande på alla sätt, och våra sånger stämde förunderligt väl med det som predikades. Efteråt drack vi kyrkkaffe på serveringen innan det blev dags att ge sig iväg till Karlagatan och övningen inför Grangärde Barnens Dag.

Det blev en väldigt rörig övning, sådär som det alltid blir när man inte har haft någon större framförhållning och inte har riktigt koll på läget, om man säger så. Men vi fick ihop det i alla fall i slutändan och precis som jag skrev i förmiddags, så tror jag att det kommer bli en riktigt bra uppvisning när det är färdigt.

Efter övningen åkte vi till "Max" och åt middag och sedan for vi hem hit och ägnade resten av dagen åt att slappa. Skönt! Jag fick nämligen lite huvudvärk på eftermiddagen, men nu känns det mycket bättre. Men det är ändå dags att gå och lägga sig, för i morgon är det arbetsdag igen. Undrar om jag kan lura sambon att skjutsa mig till jobbet? Keyboarden står ju kvar i mosters garage fortfarande och kan plockas upp på hemvägen när jag blivit lämnad på Tunaåstrand. Kan fungera. Då får jag sova lite längre i morgon...kanske...! =)

http://intressant.se/intressant

Deep Impact

Världens undergång nalkas! Våra dagar är räknade!

En stor komet är på väg mot jorden och alltings existens är hotat. Detta är temat för filmen "Deep Impact" som, trots det suggestiva omslaget på DVD:n, egentligen inte är någon katastroffilm i ordets bemärkelse. Visst finns här sådana scener också, men de är inte huvudingrediensen i filmen som istället valt att fokusera på de människor som är inblandade i scenariot.

Det är en kvinna som regisserat denna film vilket märks tydligt - och i det här fallet är det definitivt inte något negativt. Mimi Leder har lyckats mejsla fram karaktärerna ur sitt manus och gjort dem väldigt levande för oss åskådare, och här ligger "Deep Impacts" styrka, och det som gör att den skiljer sig från den anskrämliga "Armageddon". I "Deep Impact" finns inga hjältar utan bara vanliga människor som du och jag; väldigt mänskliga människor som gråter och är rädda när katastrofen hotar. Vi kan identifiera oss med dem, känner med dem och berörs av deras öden. Och åtminstone jag gråter floder på slutet. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser filmen; jag gråter lika mycket varje gång.

För "Deep Impact" är en välgjord film i alla avseenden som förmedlar tänkvärda tankar om liv, död, kärlek och medmänsklighet. Det är en film som man behöver se, gärna flera gånger.

I huvudrollen ser vi Elijah Wood från "Härskarringen", men faktum är att ingen riktigt tillåts dominera i den här filmen. Det är många öden som vävs samman och alla är lika intressanta. Här finns många fina skådespelarprestationer från gammal till ung.

Jag rekommenderar varmt "Deep Impact". Se den; låt dig röras och beröras...

Läs även andra bloggares åsikter om Deep Impact, Mimi Leder, Elijah Wood, Armageddon

http://intressant.se/intressant

Tummen upp för rosévin!!!

Jo minsann; rosévins-effekten har hållit i sig, och om jag inte visste det själv så skulle jag inte tro på den person som kom och berättade för mig att jag drack upp nästan en hel flaska själv igår kväll.

Jo, så hemskt är det! Jag drack faktiskt upp nästan en hel flaska rosévin själv (hoppas inte mamma läser det här nu...)! Det är det som är farligt med det; det är ju så lättdrucket - bara slinker ner utan att man märker det liksom. Men gott var det, och med tanke på hur jag mår idag så blir det rosévin framöver när det är fest.

Och nu skall man snart iväg och sjunga i gudstjänsten på Tunaåstrand. Och efter det så blir det repetition inför Grangärde Barnens Dag i Teaterhuset på Karlagatan. Hoppas bara att det inte ligger folk och sover där idag också. Igår när Karin och jag kom dit för att öva så låg det folk och knoppade där (Peace & Love ni vet...). Vi beslöt oss då för att bespara dem våran skönsång och knallade iväg till Missionskyrkan och repade där istället; det gick bra det med.

Känns som att vi har ett mycket bättre program i år till Grangärde Barnens Dag än vad vi hade förra året. Inte så att det var dåligt eller så, men det nya är mycket bättre. Vet inte varför; låtarna var bättre i det gamla programmet men det känns som att det nya är mycket mer underhållande och roligt att titta på. Vi har flera musiker den här gången vilket alltid är ett plus förståss, och det är mer liv och rörelse på scenen. Blir nog kanon hoppas jag.

http://intressant.se/intressant

Mosters 50-årsfest

Vi har varit på fest ikväll!!!

Min sambos moster fyllde 50 år, och det måste ju självklart firas. Stor baluns i mosters garage med mat, vin och mycket gott och härligt sällskap.

Gissa vem som hade blivit ombedd att spela??

Jättekul att bli tillfrågad om en sådan spelning, det är ju självklart en ära, men när jag stod vid keyboarden och slog an det första ackordet så kände jag till min fasa:
"Det här kommer inte att gå något bra alls!"

Ibland är det bara så med vissa spelningar; det funkar inte. Och tyvärr blev mosters spelning just en sådan. Den föll platt till marken. Vad det berodde på kan man i efterhand inte förklara.

Som jag planerat efter festen med "Grease"-gänget så hade jag tagit med mig några flaskor rosé-vin och jag gjorde exakt samma erfarenhet den här gången. Man blir behagligt utskjuten av det, och vi skall se hur det känns i morgon bitti innan vi drar den sista slutsatsen av detta experiment - men so far, so good. Och laddad med detta vin intog jag keyboarden...

Men innan jag gjorde det hade jag irrat in i huset och ringt nurseblog för att be om råd.
"Jag skall spela på en 50-årsfest, men vad skall jag börja med?"
Jag hade absolut ingen susning. Det hade tyvärr inte nurseblog heller; hon var fullt upptagen med annat, men snart kom det en massa goda råd via sms.
"Du måste bara spela "With or without you", menade hon.
Men då måste man också fråga sig; hur rätt är det med "With or without you" på en fest där omgivningen består av gröna hagar, hästar och vackra, blåa kullar som solen går ner bakom i färg och prakt. Jag bara undrar??

Min inledningslåt blev Thomas Ledins och Agnetha Fältskogs "Never again", och det gick precis lika bra som det hade gått med "With or without you"...
Med facit i hand hade ingenting gått bra, och så var det bara. Det var helt enkelt ingen fest man skulle spela på. Folk ville sitta och prata istället, och lokalen var så pass stor att man hade behövt ljud. Följaktligen hörde folk att jag spelade, men de hörde inte vad jag spelade och därför lät det mesta väldigt konstigt. Till sist stod jag där och undrade:
"Hur skall jag komma härifrån utan att någon märker det?"
Jag ville defintivt inte gå av med applåder; jag ville bara försvinna utan att någon märkte det. Allt annat hade varit direkt pinsamt.

Till sist kom jag på lösningen. Sakta men säkert drog jag ner volymkontrollen på keyboarden medan jag spelade. På det sättet märkte ingen att jag slutade; musiken bara försvann helt enkelt. Och precis när jag hade gjort min fade-out så kom mosters dotter fram med sin son.
"Vad är du på gång att spela då?" undrade hon.
"Jo, jag tänkte just ta en liten paus" svarade jag svävande och då hon gick iväg från keyboarden gled jag smidigt med henne - och ingen märkte att keyboardisten försvann och aldrig kom tillbaka.

Festen var annars jättetrevlig och jag hade verkligen roligt. Det var underbart skoj att prata med min sambos släktingar som jag inte har fått någon vidare god kontakt med. Det är ju lite svårt att bara börja prata hursomhelst med någon, och då man oftast bara träffas vid sådana här tillfällen och andra större högtider så är det lite svårt att hinna etablera relationer. Men ikväll så kändes det som att man äntligen bröt isen, och jag sitter här och känner mig jättenöjd nu.

Snart är det dock dags att sova; i morgon är det full fart upp till högmässan. Hoppas att min teori om rosévin håller i sig...


http://intressant.se/intressant

Premiär för "B-Flat's Blogs" nya look!!!

I morse höll det på att gå alldeles galet. Förresten; det gick alldeles galet! Det är ju så roligt att hålla på och experimentera med designen på bloggen, och jag fick för mig att jag skulle testa en ny layout.

För att göra en lång historia kort så gick det inte alls bra. Poff - och där försvann en hel del av bloggen!!!
"Men det gör ingenting. Jag har ju sparat allt" tänkte jag glatt och klistrade in den gamla HTML-koden.
Och där kom större delen av bloggen tillbaka - men mina html-scripts var försvunna! Paniken började stiga när jag insåg att scripten inte gick att få tillbaka och en dov molokenhet kom över mig. Och när jag blir sådan så börjar jag tänka dumma saker.

"Kanske lika bra att ta bort hela bloggen då..."

Men jag kom på bättre tankar när jag varit arg färdigt.
"Nu har jag ju chansen att göra om hela bloggen så att den verkligen blir som jag vill att den skall vara. Jag har ju redan förstört den och att återskapa den känns bara motigt och tungt. Men själva texten finns ju kvar, så nu är det väl bara att experimentera vilt med olika mallar".

Och det gjorde jag, och efter sju sorger och åtta bedrövelser och många fula ord så fick bloggen det utseende den har nu. Kanske inte den snyggaste webdesign som världen skådat, men den har tre kolumner (vilket jag ville att den skulle ha från början) och den är ganska klatschig men ändå väldigt ren och överskådlig.

Så håll till godo nu kära läsare. Kom gärna med synpunkter om ni vill - men jag tänker inte ändra någonting. Inte i första taget i alla fall...hehe...


http://intressant.se/intressant

"Peace & Love"

Nu har det blivit mycket skräckfilmsrescensioner här på min blogg ett tag. Först var det ju "Vacancy" och nu har ju alla "... blodiga natt-filmerna" passerat revy. Men håll ut, ni som inte gillar rysare; det kommer andra rescensioner framöver. Jag lovar!

Jag har fått en lugn start på dagen här. Jag har nämligen bytt pass med Johanna som skall gå på "Peace & Love" ikväll vilket gör att jag inte börjar förrän 15.00.

Hur kan man förresten vilja gå på "Peace & Love"? Vi var inne en sväng igår eftermiddag för att handla lite och stan är i det närmaste förvandlad till en krigszon. Man kan inte ta sig fram hur som helst då det är avstängt både här och där. Och inom loppet av en timme hade vi sett fyra människor som ställde sig och kissade, helt ogenerat, mitt utanför Missionskyrkan. Det blev droppen för min sambo som gick fram och skällde på dem.

Och alldeles nyss fick jag veta av några vänner att de hade fått utrymma sitt hus under natten då det tydligen stod och svajade farligt till följd av dånet från festivalen.

Har det inte gått lite för långt då?

Jag har ingenting emot festivaler alls; det kan vara jättetrevligt. Men när en hel stad blir belägrad under tre dagar och folk måste utrymma sina bostäder under nätterna; då har det väl blivit lite för mycket av det goda i alla fall?

Och som festivalgäst bör man väl kunna föra sig i alla fall. Man går ju inte och kissar överallt i stan i vanliga fall; varför gör man det då under en festival?

Nu låter jag som en gammal gnällgubbe, men jag hoppas ändå att ni förstår vad jag menar. En festival är något trevligt, men det skall vara en angenäm upplevelse för alla inblandade. Även för dem som "drabbas" vare sig de vill eller inte.


Artiklar i "Dalarnas tidningar" om "Peace & Love"

"Peace & Love"-bloggen

http://www.dt.se/noje/article325391.ece

Vimmelbilder från "Peace & Love"



http://intressant.se/intressant

Mörka natt, blodiga nyårsnatt

Efter "Stilla natt, blodiga natt" och "Alla Helgons blodiga natt" är det så dags för filmen med den mest fantasilösa titeln av de tre - "Mörka natt, blodiga nyårsnatt". Man kan ju verkligen fråga sig vem som kläckte en så sökt titel, men när man ser vem som spelar den kvinnliga huvudrollen så förstår man att filmen heter som den gör.

Jamie Lee Curtis var vid den här tiden skräckfilmernas drottning och det var förståss det storslagna genombrottet i "Alla Helgons blodiga natt" som gjorde att den här filmen fick sitt namn.

"Mörka natt, blodiga nyårsnatt" har annars ingenting gemensamt med de två namnlika föregångarna; ingen av de tre filmerna hör ihop med varandra på något sätt annat än när det kommer till de svenska titlarna.

Det är nyårsafton och ett gäng medicinstuderande ställer till med en storslagen fest för att fira att studierna är fullbordade. Man har kommit på den briljanta idén att hyra ett tåg och det hela artar sig till att bli ett party som sent kommer att glömmas.

Men med på resan finns någon som har ont i sinnet och som helst ser att några av festdeltagarna dör en kvalfull död. Och snart går ingen längre säker på tåget...

"Som en "Alla Helgons blodiga natt" på ett tåg" skrev någon rescensent när den här filmen hade premiär, och det är faktiskt en ganska bra beskrivning. Filmen är dock varken lika bra eller spännande som Carpenters mästerverk, men det är dock en gedigen och välgjord film, och klart sevärd.

Jamie Lee Curtis är förstås bra i rollen som Alanah. Annars är skådespeleriet på en medelmåttig, men dock fullt godkänd nivå.

Roger Spottiswoode lyckas bra med att krama ut mycket spänning ur ett ganska tunt manus. Tyvärr får vi inte lära känna karaktärerna särskilt väl och de blir smått anonyma för oss; ett litet minus i kanten. Handlingen känns lite sökt ibland, men detta är petitesser som man kan stå ut med och filmen är, som sagt, klart sevärd.

Rekommenderas



Läs även andra bloggares åsikter om Terror Train, Jamie Lee Curtis, Roger Spottiswoode, Black Christmas, Halloween


http://intressant.se/intressant

Sex

Titta! Jag har kallat mitt inlägg för "Sex"! Nu skall vi se hur många besök det genererar här på min blogg, för tydligen är det sådant man skall skriva om just nu för att dra trafik till sin sida.

Det tycker jag är tråkigt!

Allting handlar så mycket om sex nuförtiden tycker jag. Lyssnar man på radion på jobbet så ett, tu tre så hör man ord som "analsex", "knulla" eller någon diskussion om sex i största i allmänhet susa genom etern.

Idag i ett av radioprogrammen så var det en tjej som fick säga just "knulla", och man hörde på rösten att hon tyckte att det verkligen var en grej att få säga just det ordet.
"Wow! Jag får säga knulla i radion!" ungefär.

Och någonstans undrar jag; är det verkligen just sex som är det spännande, eller är det själva grejen att få prata om det? Jag menar; pratar man om sex bara för att få uppmärksamhet? Sex i sig självt är inte intressant (missförstå mig rätt nu); man vill bara dra till sig allas blickar.

Ungefär som att gå in i ett rum, fullt med folk och ställa sig i mitten och säga: "Pitt!"

I ärlighetens namn har jag inte tänkt den här tanken förut, utan den föddes nu medan jag skrev inlägget.

Vad tror du som läser?


Läs även andra bloggares åsikter om sex, analsex, knulla, pitt


http://intressant.se/intressant

Nattligt besök...

Det är tomt och tyst i huset.

Kanske det är för att min sambo har gått och lagt sig...

...eller är det kanske för att jag precis har läst om det grymma öde som drabbat nurseblogs mammas katt...

...jag vet inte...

...men ikväll är Kisse väldigt närvarande här. Saknar honom så mycket...

Undrar också hur det kommer bli när vi får våra nya kissar. Ikväll kändes det mest konstigt när jag tänkte så, men samtidigt känns det rätt också. Jag längtar så efter en kisse! Grannkatten får stå ut med att jag dyker på henne så fort hon hälsar på här. Men det gör hon mer än gärna. Hon älskar att kela.

Men jag skulle ge mycket för att få kela med Kisse igen...! Fem år var alldeles för kort tid...


http://intressant.se/intressant

Så det kan bli!!!

Vaknade igår och såg fram emot en skön, ledig dag innan det skulle bli dags att åka iväg till Gullnäs och framträdandet med Maria. Rosali och jag hade bestämt att hon skulle komma upp från Grangärde och fika lite med mig innan vi åkte in till stan och kopierade noter tillsammans. Allting var med andra ord fixat till det bästa, och jag behövde inte bry mig om att passa någon buss eftersom Rosali skulle komma och hämta mig. Toppen!

Jag satte mig vid datorn och bloggade lite och surfade runt några sköna timmar, innan det blev dags för frukost. Bestämde mig för att jag skulle koppla av med en film. Precis då ringer telefonen...

Det är Linnea från jobbet som ringer. Hon är upprörd!
"Hej! Du skall jobba!"
Jag måste ha sett otroligt dum ut; tur att jag inte pratade i en bildtelefon.
"Men hallå! Jag sade ju igår att jag skulle vara ledig idag", svarade jag.
"Ja, men Johanna kommer inte förrän 13.30 så jag är ensam nu."

Och det är här det uppdagas att det har blivit ett missförstånd med schemabytena. Det började med att jag och Johanna böt så att hon skulle jobba min kväll och jag skulle ta hennes tidiga tid för att det skulle funka med mina uppträdanden. Men så visade det sig att hon inte kunde jobba kvällen, och då skulle Fredrik hoppa in och ta den istället. Och det är här det blir fel. Jag trodde att Johanna böt tillbaka med mig - men det gjorde hon aldrig. Hon ville fortfarande börja 13.30 och gå hem 18.00.

Full panik! Linnea är ensam på jobbet! Vad gör jag nu? Bussen har gått! Ringa grannen och fråga om jag kan få skjuts, ringa Rosali och avstyra våran träff hemma hos mig! Fara runt och plocka ihop alla saker i rasande fart! "Jag har ju inte ätit frukost!" Inser att alla kläder är blöta eftersom jag tvättat på morgonen; vad skall jag ha på mig??

Efter sju sorger och åtta bedrövelser sitter jag i grannens bil på väg mot jobbet. Och hur kunde det bli så här? Vart tog den trevliga, lugna dagen vägen? Kommer till jobbet, och där är det lika lugnt som vanligt. Fick dock några trevliga timmar med Linnea när vi upptäckte en gemensam nämnare; skräckfilmer!

En stund senare ringer Rosali, och det visar sig att hon inte kommer upp från Grangärde. Ett möte hade dykt upp som hon gärna ville gå på. Och där blev det lite panik igen; hur kommer jag in till stan nu då? Hur går bussarna? Jo, men det löser sig nog. Jag hinner till Falun och Maria ändå.

14.00 kommer Johanna till jobbet och jag svidar raskt om och springer iväg mot bussen. Alldeles innan har jag upptäckt att jag glömt att hänga in min blöta finskjorta som jag slet åt mig på morgonen för att hänga på tork på jobbet. Hmm...!

Och det är ungefär nu som jag upptäcker att min plånbok är tom!!! Neeeej! Jag hade ju tänkt att jag skulle åka bil in till stan med Rosali och ta ut pengar där...! Och vad gör jag nu?

Det blir till att gå, och jag såg framför mig en lååååång promenad i värmen in till stan. Helt fel klädd var jag också. Min sambo hade ju sagt på morgonen att det var kallt ute och när jag for runt och ryckte åt mig kläder hemma i vild panik så hade jag det ekande i huvudet. Folk måste ha undrat; polotröja och jacka...!!! Tack och lov behövde jag bara gå halvvägs innan min sambo kom susande,som en räddande ängel, i våran röda Saab och plockade upp mig . Jag kom in till stan, hämtade ut pengar och vi hann till och med äta lite på ett café innan jag anträdde färden mot Falun.

Allt gick bra ända tills jag böt buss och började den sista biten mot området där Maria bor.
Hon hade talat om precis var jag skulle stiga av någonstans - och där satt jag nu och kollade displayen på bussen noga.
"Det tar ungefär tio minuter hit" hade Maria sagt.

En stund senare hade tio minuter gått och vi hade ännu inte kommit fram till hennes område. Vi lämnade Falun bakom oss och kom till en hållplats som hette någonting typ Mjärgavägen eller något sådant. Alldeles på den följde en stor korsning och där stod äntligen namnet på området.
"Bra", tänkte jag. "Nu närmar vi oss".
Började kolla displayen ännu mer noggrannt. Satt dessutom så att jag hade perfekt utsikt och kunde kolla skyltarna på hållplatserna. Dubbelkoll med andra ord.

Började bli lite bekymrad när vi snurrat runt en stund. Närmare 20 minuter hade gått och jag hade ännu inte sett skymten av hållplatsen som jag skulle stiga av vid.
"Men den kommer väl", tänkte jag och fortsatte kolla.

När vi kommer till Slätta Centrum inträffar plötsligt en incident när en barnvagn skall av bussen och den fastnar tydligen mellan dörrarna. Ingen skada skedd dock, men tydligen händer i alla fall någonting med dörrarna. För en stund senare måste chauffören stanna vid en hållplats, som inte har något namn, och stänga av motorn för att detta fel skall kunna justeras. Inga problem det heller - men när han startar igen så vet plötsligt displayen inte var vi befinner oss utan chansar på "Varggården" som vi passerat för en god stund sedan.
"Ja, men vad bra!", tänker jag uppgivet och börjar kolla hållplatsskyltarna ännu mer noggrannt än förut.

Och sedan står det inte på förrän vi lämnar området - och plötsligt befinner vi oss i den stora korsningen igen och bussen stannar vid Mjärgavägen för andra gången under den här resan. Jag inser att vi är på väg tillbaka till Falun och ringer Maria i vild panik.
"Kliv av!" säger hon och jag kastar mig handlöst ut ur bussen.
Efter lite guidning från henne, och löfte om möte, så börjar jag promenera tillbaka samma väg jag kommit med bussen - i polotröja och jacka! Snart kommer Maria susande på cykel och vi promenerar mot hennes hem - och det visar sig att hon bor precis vid den hållplatsen som inte hade något namn!!! Suck...

Efter denna händelse så planade dock dagen ut och det var slut på alla "dumma" situationer, och det övergick istället till att bli en riktigt, riktigt trevlig dag. Båda uppträdandena gick jättebra och jag kände mig verkligen nöjd när jag kom hem.

Behöver jag säga att jag somnade ovaggad...


http://intressant.se/intressant

Stilla natt, blodiga natt

Eftersom jag skrev om "Alla Helgons blodiga natt" här nedan så är det väl inte mer än rätt att jag skriver om "Stilla natt, blodiga natt" nu. Den kom ju ändå först av de båda.

Även om man skulle kunna tro det så har de två filmerna ingenting med varandra att göra. "Alla Helgons blodiga natt" fick nog sin svenska titel bara för att "Stilla natt, blodiga natt" blev en sådan stor succé. Men om man börjar studera de båda filmerna närmare, så finner man att här råder ett stort släktskap mellan dem och det råder inget tvivel om att John Carpenter, regissören till "Alla Helgons blodiga natt" hämtade mycket inspiration till sin film från den kanadensiska förlagan. Faktum är att Bob Clark, regissören till "Stilla natt, blodiga natt" säger på ett kommentatorspår: "Jag sade en gång till Carpenter att om jag gjorde en uppföljare till "Stilla natt, blodiga natt" så skulle jag låta den utspela sig på allhelgonaafton, och jag skulle ge den namnet "Halloween" (den amerikanska titeln på "Alla Helgons blodiga natt"). Om det ligger någon sanning bakom detta vet jag inte, men att det finns många likheter mellan de båda skräckklassikerna är ett faktum.

Det är julafton och i flickhemmet pågår en julfest för fullt. Vad man inte vet är att samtidigt smyger någon omkring utanför huset och via en spalje tar sig denna person in på vinden och vidare ner i huset. Festen avbryts av ett telefonsamtal, och då det visar sig att det är "Stönaren" som ringer igen samlas alla flickorna runt telefonen och lyssnar. Det kommer en massa svada, uppblandat med runda ord och andra konstigheter. Till sist tar Barb (Margot Kidder) luren från Jess och skriker: "Gå och stick tungan i en väggkontakt så tänder du säkert!"
"Jag tänker döda dig" säger mannen i luren med helt normal röst och samtalet bryts.

Så börjar "Stilla natt, blodiga natt", en kanadensisk film från 1974 som står sig fint fortfarande och när det gäller spänning utklassar många av de rysare som görs idag. Precis som i "Alla Helgons blodiga natt" ligger tonvikten just på spänning och man ger oss god tid att lära känna flickorna som bor i huset. Detta är ett säkert knep för att få det att bli ännu mer spännande. Om vi inte bryr oss om huvudpersonerna så uteblir spänningen.

Rollistan är full av idel kändisar, som vid den här tiden ännu inte var stjärnor. I huvudrollen, Jess, ser vi Olivia Hussey, Margot Kidder gör en fin tolkning av Barb - en flicka som har mycket att kämpa med. Och i rollen som den godmodiga och moderliga Phyl ser vi Andrea Martin, som för övrigt också medverkade i den fruktansvärda remaken av filmen som kom 2006. Samtliga agerar mycket bra och övertygande.
Två andra skådespelare som också utmärker sig är John Saxon och Marian Waldman, båda mycket bra i sina roller.

Det är, som sagt, roligt att se hur mycket "Stilla natt, blodiga natt" har influerat Carpenter när han gjorde "Alla Helgons blodiga natt". Bägge filmernas öppningsscener är i stort sett identiska, och här finns flera scener som i mångt och mycket är kopierade rakt av. Dock skall jag inte nämna någon av dem här då jag riskerar att förstöra nöjet för er då.

Huset har en mycket stor roll i filmen, och fastän större delen utspelar sig i det så blir det aldrig långtråkigt. Bob Clark utnyttjar kameravinklarna för att skapa mer och mer spänning och husets långa skuggor bidrar naturligtvis till att filmen blir så kuslig som den är.

Våldet finns här naturligtvis, men det mesta sker off-screen och filmen är definitivt inte "En sanslöst blodig kill for kicks-film" som det fruktansvärda nya omslaget vill påskina. Låt dig inte luras; det här är en mycket välgjord skräckfilm och en av de bästa du kan se i genren.

Däremot vill jag passa på att varna för den anskrämliga remaken som kom för några år sedan. Där kan vi prata om "sanslöst blodig kill for kicks-film". Kanske texten på omslaget hamnade fel... =)

Jag rekommenderar varmt "Stilla natt, blodiga natt". Trots att den har 35 år på natten så känns den fortfarande pigg och vital och slår, som sagt, många av de nya skräckfilmer som kommer idag på fingrarna. Den visar att på den tiden kunde man göra spännande rysare, en kunskap som tyvärr har glömts bort idag...

Läs även andra bloggares åsikter om Black Christmas, Bob Clark, Olivia Hussey, Margot Kidder, Andrea Martin, Halloween, John Carpenter

http://intressant.se/intressant

Är jag självisk?

Så var den här dagen slut också, och det är dags att krypa i säng snart.

Mina kollegor började titta konstigt på mig när klockan blev över 17.00 och jag fortfarande inte gjorde någon ansats att gå hem. Förklarade att jag väntade på Rosali och Maria som båda hade lovat att komma under eftermiddagen men ännu inte behagat visa sig. Rosali irrade som bäst runt ute i Kvarnsveden där hon skulle fixa med husrum åt sina döttrar som ville vara med på "Peace & Love". Tydligen hade de fått någon tältplats men blivit tvungna att lämna den av någon anledning. De hade, vad jag förstod, lyckats packa upp en hel del som de nu måste packa in igen i bilen. Riktigt vad som hände därute i Kvarnsveden förstod jag inte riktigt. Jag undrar om Rosali själv gjorde det...

Var Maria höll hus vet jag inte men det tog VÄLDIGT lång tid att åka mellan Falun och Borlänge. Förmodligen hade hon bara otur med bussarna, men på Tunaåstrand kan tiden kännas väldigt lååång när man inte har några kunder.

Till sist så kom de dock båda två, och precis som jag befarade så kom de samtidigt!!! Men vi fick gjort det vi skulle i alla fall och det gick väldigt fort och effektivt. Roligt när övande och planering går så smidigt. Och Maria sade att hon skulle göra låtordning; det lärde vi oss ju i lördags att man bör ha. *garvar*

Efter detta styrde vi kosan till Kupolen där Pontus bror väntade på att jag skulle leverera skivan. När jag gjorde det så frågade han om jag ville ha någon ersättning för arbetet, och det var det bästa han kunde frågat. Jag svarade "nej" förstås men när jag pratade med Pontus själv lite senare på kvällen så sade jag att jag gärna såg att han hjälpte mig på Grangärde Barnens Dag 4 juli. Men efteråt så kändes det inte riktigt bra i alla fall. Jag vill ju att folk skall vara med i detta för att de vill; inte för att de känner sig tvingade. Men det är ju inte mer än rätt att han hjälper mig när jag hjälpt honom, men det känns ändå inte helt ok. Samtidigt är jag så glad att han är med för han är så himla duktig. Skall se till att han får ett solonummer om jag kan.

Jag lyckades ordna så att jag fick ledigt från jobbet i morgon för jag har ju två uppträdanden på kvällen. Dels det på Gullnäs med Maria, och sedan på Tunaåstrand direkt efter det. Skönt då att hinna koppla av på dagen. Rosali ville att vi skulle öva inför Barnens dag på förmiddagen men jag sade ifrån. Det har varit så himla mycket nu med midsommar-uppträdandena så jag bara kände att "nu får vi hejda oss lite". Samtidigt kände jag dåligt samvete när jag sade ifrån. Varför får jag dåligt samvete så fort jag kräver något för egen del? Känner mig självisk fastän jag inte borde...

På det hela taget har det varit en bra dag, men nu är det snart dags att krypa i säng. Skall bli skönt.


http://intressant.se/intressant

Måndag morgon

Måndag morgon igen, och vi får se vad den här dagen bär med sig i sitt sköte.

Först och främst blir det ett väldigt rännande på Tunaåstrand idag om både Rosali, Maria och Pontus skall komma dit. Får hoppas att de sprider ut gracerna så att jag hinner med alla ordentligt. Det som känns mest viktigt är ju att Maria och jag får lite koll inför morgondagen så att våran spelning går bra.

Rosali blir nog glad när hon hör att jag har fått ihop lite mer barn till Grangärde Barnens Dag, och så hoppas vi att jag lyckas charma Pontus så att han säger ja till att medverka där. Han är så snäll så det gör han nog.

Annars blir det nog en relativt lugn dag tror jag. Blir nog inte mycket folk på Tunaåstrand heller när det är så här halvdassigt väder. Känns som att sommaren får ta fart nu igen, för lite mer sol på näsan vill jag nog ha i alla fall. =)


http://intressant.se/intressant

Söndag kväll

Jag har haft en ledig söndag! För första gången på, jag vet inte hur, länge. Det har kännts riktigt, riktigt skönt. Vi har bara latat oss hela dagen, sambon och jag. Fast det brukar vi alltid göra när vi är lediga. En massa borden hängde över oss men vi struntade i dem som vanligt, trots att sambon sade igår kväll innan vi somnade att: "I morgon skall vi ha röjardag!"
Ett bra initiativ - men det blev inte så mycket bevänt med det i alla fall.

Ett "borde" tog jag dock tag i. Hade Pontus i "Grease" att göra en musikbakgrund åt honom. Han skall ju medverka i ett evenemang i Falun, och han hade ju bett mig att spela in en låt åt honom, och detta löfte fullföljde jag idag. Det kändes riktigt skönt! Fick panik igår kväll när jag plötsligt fick för mig att premiären var igår och att jag blandat ihop datumen. Tack och lov var det inte så. Och nu kommer han ner till Tunaåstrand i morgon och hämtar den färdigbrända skivan. Skall då passa på att be honom om en tjänst i gengäld som jag verkligen hoppas att han går med på. Det vore roligt.

Grejen är att förra året så medverkade "Drömfabriken", min egen barnteatergrupp, vid Grangärde Barnens Dag, och det blev så uppskattat att de vill ha oss i år igen. Problemet är bara att nästan inga barn (i gruppen alltså) har anmält sig till att medverka så nu letar vi med ljus och lykta. Men jag har tänkt fråga Pontus om han kan tänka sig att ställa upp. Gör han det så är det guld för han är mycket duktig, både på att dansa och sjunga. Håll tummarna för att det går i lås...

Det kommer att bli en strid ström av bekanta som kommer till Tunaåstrand i morgon. Maria kommer titta in under eftermiddagen för vi skall repa inför vårat uppträdande på Gullnäs på tisdag. Sedan kommer Rosali att titta in också, och vi skall förbereda för det här med Barnens Dag. Det är hon som blandat in oss i det här från början och hon är förstås med och håller i trådarna. Så det blir mycket jobb i morgon eftermiddag. Tar det aldrig slut? Man hinner knappt göra klart det ena förrän det är dags att ta itu med det andra. Jag har aldrig kännt så här förut, men jag vill verkligen dra ner på mina aktiviteter. I fortsättningen skall jag verkligen tänka igenom vad jag vill och inte vill.

Jag har ont i nacken ikväll, och det är sådan värk som strålar upp i huvudet. Inte roligt alls. Jag har ofta, nästan dagligen, ont i nacken nuförtiden. Känns som om jag borde ta mig iväg och kolla upp det för det blir mer och mer besvärligt. Dessutom har jag ont i vänstra armen också, i armbågen.

Men oj, vad synd det blev om mig helt plötsligt! *skrattar* Menade inte att sitta här och gnälla; det bara slank ur mig. Mest för att jag inte ville sluta skriva och försökte hitta på någonting att fortsätta med. Men nu tog nog idéerna slut och det är dags att sätta punkt.

Hörs i morgon!


http://intressant.se/intressant

Lördag kväll

Midsommardagen inleddes traditionsenligt med att jag medverkade i Folkdansmässan "Träd in i dansen" i Stora Tuna kyrka, tillsammans med Stora Tuna Kammarkör. Jag är inte med i den kören själv, men jag brukar bli inlånad som förstärkning när de har något större evenemang på gång. Det är roligt, och det är ett mycket trevligt gäng att sjunga tillsammans med. "Träd in i dansen" är dessutom ett väldigt trevligt verk att sjunga, med mycket fin musik i folkton. Att dessutom ett folkdanslag är med och dansar gör ju inte det hela sämre. Det är nog fjärde, eller femte, året som jag är med och jag hoppas att det blir många fler gånger.

Eftermiddagen har gått i slöhetens tecken och jag har inte fått något vettigt gjort alls. Men det har varit välbehövligt också. Det blev lite för mycket av det goda med alla uppträdanden känner jag. Skall, precis som jag skrivit tidigare i bloggen, sovra bland mina åtaganden till hösten; det är mycket som kommer att bli utrensat. Blir mycket bättre att ha få saker att koncentrera sig på. Sambon håller med mig på den punkten.

Skall också dra ner på mina uppträdanden i kyrkan och hålla mig till orgelspelandet framöver. Känner att jag har varit med så mycket nu att mitt ansikte börjar bli utnött. Jag kan vara med och ackompanjera andra artister, och jag kan sjunga solo med Missionskyrkans kör. Det räcker så bra. Tror man skall hushålla med sig lite. 

Alla Helgons blodiga natt

Det är allhelgona-afton 1963. Judith Myers har passat på att bjuda hem sin pojkvän då föräldrarna är borta på någon fest. Det blir lite nojs i soffan innan de förflyttar sig en trappa upp för lite mer avancerade övningar...

Vad de inte vet är att någon smyger omkring i mörkret utanför fönstret, och när Judith och pojkvännen gått upp till sovrummet tar sig denna "någon" in i huset och beväpnar sig med en stor förskärare från en låda i köket.

Pojkvännen kommer snart ner igen och han och Judith säger adjö, med löfte om att höras dagen efter.

Men det blir ingen "dagen efter" för stackars Judith. Strax efter att pojkvännen lämnat huset ligger hon död i en blodpöl i sitt sovrum...

Så inleds "Halloween", eller "Alla Helgons blodiga natt" som den heter på svenska. Denna stilbildande film sägs vara inledningen på den slasher-filmvåg som den skapade vid premiären 1978, men detta är en sanning med modifikation. Det fanns en film som kom 1974 som hette "Stilla natt, blodiga natt" och som var först i genren, om man skall vara riktigt noga.

"Halloween" hade dock en enorm genomslagskraft och tände Jamie Lee Curtis stjärna. Filmen är otroligt välgjord och än idag känns den väldigt fräsch och har inte åldrats ett dugg.

"Halloween" tar ordentligt med tid på sig i början, och vi får lära känna de tre huvudpersonerna, Laurie (Jamie Lee Curtis), Annie (Nancy Loomis) och Lynda (P.J Soles), ordentligt innan händelserna tar fart. Detta gör att vi blir engagerade i dem vilket gör historien ännu mer spännande. Det som är intressant är att ingenting är självklart, utan man får läsa mellan raderna och fylla i mycket själv. Karaktärerna blir mycket mer levande på det sättet.

Detta koncept används ännu mer sedan när nätet börjar dras åt kring huvudpersonerna. Vi får hintar om var mördaren finns någonstans men vi kan ändå inte vara säkra på att han verkligen finns där. Vår fantasi hjälper med andra ord till att bygga upp spänningen vilket funkar alldeles utmärkt.

Något som också bidrar i allra högsta grad till att skapa atmosfären i "Halloween" är det utmärkta soundtracket som regissören, John Carpenter, skrivit själv. Det berättas att när filmen var färdig visade Carpenter den för en sekreterare, men då var inte musiken pålagd ännu. När filmen var slut sade hon att hon tyckte att den var tråkig och att hon inte trodde på den. Carpenter gick då hem, skrev och spelade in musiken tillsammans med Alan Howarth och mixade sedan in den i filmen och visade den för sekreteraren igen. Den här gången älskade hon den. Och jag tror att ingen kan lämna biografen efter att ha sett "Halloween" utan att ha filmens suggestiva piano-tema i huvudet.

Rollprestationerna i filmen är mycket bra. Främst märks ju förstås Jamie Lee Curtis, men hon backas upp fint av P.J Soles och Nancy Loomis som är mycket bra i rollen som den fräcka Annie. Donald Pleasense är också bra i sin roll som psykologen Dr. Loomis, men rollen i sig själv är inte bra. Karaktären är alldeles för skruvad och orealistisk vilket drar ner filmen lite.

John Carpenter lyckades aldrig riktigt följa upp den formidabla succén med "Halloween". Det bästa försöket är väl filmen "Dimman" som kom några år senare, men efter det har Carpenter inte fått till det riktigt. I varje fall inte när det gäller rysare. Andra filmer, typ "Flykten från New York" har han lyckats bättre med.

"Halloween" är ett klockrent mästerverk och skall du bara se en rysare så bör det bli den. Glöm dock inte att ha kudden i beredskap när det är dags...

Läs även andra bloggares åsikter om Halloween, John Carpenter, Jamie Lee Curtis, Donald Pleasense, Nancy Loomis, P.J Soles

http://intressant.se/intressant

Ibland blir det inte som man tänkt sig!!!

Jag trodde att gårdagen skulle bli riktigt jobbig, men det blev den inte alls. Det var lugnt på jobbet så jag kunde gå hem redan vid 16.00, vilket gjorde att jag kunde gå och lägga mig en stund och sova innan det var dags att dra iväg igen till övningen med "Pärlorna". Åza var snäll och kom och hämtade mig.

Övningen gick snabbt och smidigt och jag var hemma någon gång strax efter 22.00. Satt och hängde lite vid datorn innan det var dags att krypa i säng.

Dagen idag blev inte heller som man hade tänkt sig. Eller rättare sagt; vårat uppträdande blev inte som vi hade tänkt oss. Det var mycket folk som kom och lyssnade på oss på Tunaåstrand och det var ju riktigt roligt. Men tyvärr krånglade ljudet jättemycket vilket gjorde att vi blev både nervösa och ockoncentrerade - i alla fall jag. Dessutom hade vi glömt en viktig sak under våra övningar; vi hade inte gjort upp någon låtordning. Varför vi inte gjorde det har jag inte den blekaste aning om. Det bara föll ur minnet helt enkelt - och vad brist på låtordning kan åstadkomma fick vi se nu. Det är aldrig bra när det blir tyst på scen och man ser en hop förvirrade artister som viskar med varandra och prasslar med notpapper. *skrattar*

Dock gjorde vi allihop bra ifrån oss i alla fall och vi kan känna oss nöjda. Jag skulle gärna vilja jobba med samtliga igen för det är ett härligt gäng. Om ni läser det här så önskar jag er alla - Linn, Alexandra, Jorma och Fredrik en riktigt, riktigt skön midsommar - och tack så jättemycket för en rolig spelning.

Nu skall jag snart rota i kylen och se vad man kan åstadkomma i matväg innan det är dags att ge sig iväg och spela med "Pärlorna" i Stora Tuna kyrka ikväll. Ha en fortsatt skön midsommarafton.


intressant.se

Om sommaren sköna...

Glad Midsommar!!!


intressant.se

Torsdag morgon

Den jobbiga dagen har börjat, men jag känner mig hyfsat pigg idag även om jag inte somnade förrän runt 00.00 i natt i alla fall. *skrattar*

Alexandra kommer och hämtar mig om en kvart ungefär och jag vill hinna dricka kaffe innan hon är här så det blir bara ett kort, kort inlägg nu.

Ha en riktigt skön dag så hörs vi ikväll igen. =)


intressant.se

Onsdag 22:43

Usch, egentligen borde jag gå och lägga mig för jag är helt slut. Ögonen vill bara falla ihop, men samtidigt skulle jag vilja sitta uppe och vänta på min sambo.

Men varför skall jag göra det om jag är så trött egentligen?

Sitter också och undrar hur jag skall orka med morgondagen. Först övningen med Alexandra och Linn; 8.30!!! Hur kunde det bli så? Sedan jobba hela dagen till 17.00. Sedan slänga i sig någon mat, och så iväg och öva med "Pärlorna" (en av mina körer). 20.00 skall vi börja öva, och så vet man inte hur länge den övningen håller på. I och för sig tror jag väl inte att vi blir så sena. Vi är ganska effektiva när vi sätter igång, men ändå. Och sedan hem! Jag kommer vara helt slut i morgon kväll; det är ett som är säkert. Avskyr sådana dagar när man inte får någon tid hemma att varva ner på. Gillar inte när det går ett i ett.

Men jag tror faktiskt att jag går och lägger mig nu. Finns ingen anledning att sitta uppe. Då vaknar jag dessutom lite tidigare i morgon bitti och får "egen tid" på morgonen innan Alexandra kommer och hämtar mig.

Känner mig lite smånöjd nu ikväll också. Har börjat arrangera en låt åt Pontus i "Grease"-ensemblen. Han skall sjunga titelmelodin från "Grease" i ett sammanhang i Falun och jag lovade honom att spela in en bakgrund som han kan använda. Sedan har jag inte kommit igång med det där jobbet, vilket har kännts kymigt förståss. Men nu ikväll tog jag tag i det och det kommer nog gå ganska fort. Det är en ganska lättjobbad låt, och man kan använda "Kopiera"-funktionen mycket på den. Blir nog klar till helgen hoppas jag... =)

Nä, nu väntar sängen.

Sov gott!

http://intressant.se/intressant

Onsdag kväll

Idag har det varit en lugn men, för den skull, inte tråkig dag på jobbet. Bakade lite på förmiddagen men på eftermiddagen så hamnade jag, Fredrik och Linnea i personalrummet där vi spelade kort. När allting är gjort som skall göras så kan man ju inte göra mera, så då drog vi en spader med gott samvete. =)

Ikväll skulle jag egentligen ha övat med Alexandra och Linn, men Alexandra fick tyvärr förhinder och vi blev tvungna att flytta övningen till i morgon bitti p g a att Linn inte kunde någon annan tid. Skall bli spännande att se hur mycket röst vi har så tidigt på morgonen. Då har man ju knappt hunnit ur sängen höll jag på att säga, och då låter man väl som en kråka. Nåja, det viktigaste är ju inte att det låter bra, för det kommer det att göra på fredag, utan att vi får lägga upp och planera program och låtar så vi vet vad som skall hända. Det blir säkert bra i slutändan.

Förstår inte varför jag blir så trött på kvällarna, för jobbet är i sig själv inte särskilt tungt. Det kan ju inte vara att jag är ovan att jobba, men jag tror mera att det är att man går och står så himla mycket. Linnea känner också att hon blir trött i ryggen; kan nog vara det jag känner av så här på kvällarna. Gåendet och ståendet menar jag, och jag känner ju att det sliter på nacke och axlar en hel del.

Usch, vilken gnällspik jag låter som nu. Menar inte alls att klaga; bara berätta vad jag känner.

Nu skall jag gå och laga lite middag för jag är jättehungrig.


intressant.se

Världarnas krig

Ray Ferrier (Tom Cruise) skall ta hand om sina två barn över helgen. Den inledande scenen visar att allt, tyvärr, inte är som det skall vara mellan far och barn. Märkliga fenomen gör sig plötsligt påminda över staden, och det står inte på förrän vår värld är indragen i ett krig där hela mänsklighetens existens står på spel. Relationerna mellan Ferrier och hans två barn sätts på hårda prov i kampen för att överleva.

Regissören Steven Spielberg har gjort en lång resa under sin långa karriär, och någonstans har han kommit tillbaka till den vardagsrealism som han uppvisade i sina tidigare filmer, t ex "Hajen". Öppningsscenerna i "Världarnas krig" skulle kunna vara hämtade från klassikern från 1975. Han har dock kvar sin fascination för det övernaturliga och science fiction, men här är det inte förskönat, som i t ex "E.T" och "Poltergeist", utan realistiskt - otäckt realistiskt. Där "Independence day" var spännande och underhållande på ett roligt sätt, träffar "Världarnas krig" som ett knytnävsslag i magen. Detta är ingenting annat än krig - och krig är aldrig underhållande.

Jag har sett det mesta inom skräck och science fiction och tycker mig klara det mesta. Men den här filmen kunde jag inte värja mig mot. Den är ingenting annat än en mardröm som kryper under huden på en.-Och när vi kom till scenerna med sänkningen av Hudson-färjan, var jag (till min stora förvåning) tvungen att lämna rummet; så illa berörd blev jag.

Skådespelarna är samtliga mycket, mycket bra, men den som verkligen glänser i sin roll är Dakota Fanning ("Hide and seek"). Flickan är otroligt begåvad och många av filmens starka och otäcka scener blir ännu värre då hon verkligen gestaltar hur ett barn upplever det hela.

Jag har väl aldrig varit någon större fan av Tom Cruise. Inte så att jag tycker att han är dålig men han har aldrig gjort något större intryck på mig. Här är han dock mycket bra i rollen som Ferrier. Samspelet mellan honom och ex-hustrun är prov på utmärkt skådespeleri.

Spielbergs film är mycket bra och ett tekniskt mästerverk av sällan skådat slag. Jag rekommenderar den verkligen. Men den som väntar sig en film typ "Independence day" bör tänka en gång till innan han ser den. Det här är, som sagt, en krigsfilm av mycket realistiskt snitt - och den är riktigt, riktigt otäck...

Läs även andra bloggares åsikter om Steven Spielberg, Tom Cruise, Dakota Fanning, Hajen, E.T, Poltergeist, Independence Day

Tisdag natt

Har haft en trevlig kväll på jobbet. De här tisdagarna är verkligen roliga och man får vara på alerten hela tiden. 

Har ägnat en del av eftermiddagen åt att jaga hundägare som har envisats med att komma in på serveringsområdet med sina älsklingar. Man får sannerligen inte de svar man väntar sig när man kliver fram och försöker se stor och farlig ut och säger:

"Ursäkta mig, men eran hund får inte vistas här på uteserveringen!"

En dam tittade förvånat upp på mig och svarade:

"Var skall vi då fika?"

Vad svarar man på det??

En annan dam kom in på serveringen (alltså in i huset) medan hennes hund, som var i sällskap med en annan kvinna, stannade precis på trappan till dörren. Jag fram med hotfull blick:

"Ursäkta, men eran hund får inte vara här!"

Kvinnan svarar rappt:

"Vi vet!"

"Okay", svarar min hjärna. "Förklara då hur det kommer sig att eran hund, i detta ögonblick, försöker ta sig över tröskeln för att komma in i serveringen, om ni nu vet att han inte får vara här."

Jag har även smugit omkring i buskarna för att spana på gäster som uppfört sig underligt och burit omkring med suspekta lådor som kunnat innehålla sådant som man inte får ha med sig på området. Som husmor får man vara med om mycket spännande. Jag skulle kunna starta en ny serie här på bloggen. Den skulle kunna heta: "Husmor på nya äventyr";  vad säger ni om det? 

Men nu skall jag avrunda det här inlägget, krypa ner i min sköna säng och ägna mig åt att sova min välförtjänta husmorssömn. Sov riktigt gott du också när du väl kommer i säng.

Tisdag morgon

Börjar mer och mer upptäcka vad roligt det är att läsa andras bloggar. Man får nya idéer om hur man skall forma sin egen blogg, och det är nyttigt att jämföra sig med andra. Bland annat menar jag, att om man tycker att någon annans blogg är ointressant så måste man ju ofrånkomligen jämföra sin egen blogg med den man avfärdat. Ofta så tänker jag när jag ratat någon: "Är min egen så mycket mer intressant?" Svaret är ganska ofta "nej", men då måste man ställa sig frågan varför man skriver. Och jag börjar mer och mer känna att jag skriver för min egen skull. Visst är det roligt om man får läsare, men det är ändå inte det viktigaste. Om det vore det som var drivkraften så skulle det nog inte funka i längden för mig att skriva.

Något annat som jag också tycker är jätteroligt är att skapa bloggen; designa den menar jag. Än så länge är den väl inte så jättemärkvärdig, men jag är nöjd och trivs med den, och det är väl huvudsaken. Men det vore roligt att lära sig ännu mer och kunna skapa en riktigt snygg blogg. Man får väl luska runt här på nätet och försöka lära sig hur man gör. Om ni har något bra tips, kära läsare, så dra er inte för att skriva till mig. =)

Idag är det tisdag, vilket innebär att jag skall jobba till 21.30 ikväll, och på tisdagarna så är, vilket ni som läst mina tidigare inlägg redan vet, husmor ensam med en av de så kallade "frivillig"-grupperna. Detta kan jag tycka känns lite olustigt då man inte vet hur van denna grupp är att jobba i köket på Tunaåstrand. Förra tisdagen gick det väldigt bra då jag hade en mycket erfaren grupp vid min sida, vilket jag förstås var mycket tacksam för då det var min första kväll på jobbet. Nu, inför kvällen, så vet man ju lite mer hur turerna går, och det gäller att ha en liten plan för vad man skall ta sig till om det visar sig att man inte har en så självgående grupp. Problemet är bara att man som anställd blir upplåst vid kassan och det finns inte tid att springa och visa en ovan grupp hur man gör det ena eller det andra, och då kan det bli stressigt.

Dock anser jag att man som personal inte får bli irriterad på en grupp som visar sig vara tafatt i köket. Jag menar, hur lätt är det att komma till någon annans arbetsplats och försöka göra någon annans jobb? Man blir ganska snabbt bortkommen och vill då ha handledning. Och är den som skall handleda upptagen med något annat så blir man lätt stående rakt upp och ner och känner sig förvirrad och dum, för man vill ju hjälpa till men vet inte hur. 

Jag tror att det viktigaste för mig inför kvällen är att om det "snurrar till" försöka ha en rak kommunikation med kunderna och förklara för dem hur situationen är, så att de förstår. Så mycket mer kan man ju inte göra. Sedan får det gå som det vill. Kommunikation åt alla håll; det är nog min melodi inför kvällen. *ler*

Läs även andra bloggares åsikter om Tunaåstrand

http://intressant.se/intressant

S.O.S Poseidon

Det är nyårsafton och ute på havet stävar "S/S Poseidon" fram i sakta mak, fylld med glada kryssningsresenärer. I matsalen pågår nyårsfesten för fullt. Dock händer det saker under vattenytan som man inte märker någonting av, vare sig i matsalen eller på "Poseidons" brygga. En undervattensjordbävning inträffar utanför Greklands kust vilket inte ger några skador på land men istället skapar en 30 meter hög jättevåg.

Plötsligt upptäcker manskapet ett underligt eko på skärmen som rör sig snabbt mot fartyget. Kaptenen lyfter sin kikare och tittar ut genom fönstret. I kikaren ser han en gigantisk vägg av vatten som rör sig i rasande fart mot "Poseidon". Snabbt slår han larm, men det finns inte en chans för människorna på fartyget. "Poseidon" möter vågen med bredsidan och de förvånade passagerarna i matsalen märker plötsligt hur hela rummet börjar luta...

Detta är upptakten till den, numera, klassiska katastroffilmen "S.O.S Poseidon", eller "Poseidon-katastrofen" som den också kallats. Filmen är från 1972 men fascinerar fortfarande och räknas till en av de bättre i genren från den här tiden. Vi får följa en grupp människor som överlever själva katastrofen men som nu måste kämpa för att ta sig ut ur det upp- och nedvända fartyget.

Filmen bygger på en roman av Paul Gallico och jag har alltid tyckt att filmen inte riktigt vågade ta vara på boken som är fruktansvärt gastkramande (läs den!!!). Dock är det ändå en väldigt bra filmatisering med fantastiskt välgjorda miljöer som bidrar till trovärdigheten.

Bland skådespelarna märks Gene Hackman i rollen som prästen som tar på sig ansvaret för att leda den lilla gruppen överlevande genom det sjunkande fartyget. Bland de övriga märks Shelley Winters och Stella Stevens. Det är också roligt att se Pamela Sue Martin som senare kom att bli Fallon i TV-serien "Dynastin".

En nyinspelning med Kurt Russell hade premiär häromåret. I fråga om teknik överträffar den vida originalet, men jag måste nog ändå säga att gammal är äldst...

Läs även andra bloggares åsikter om S.O.S Poseidon, Poseidon-katastrofen, Gene Hackman, Shelley Winters, Stella Stevens, Pamela Sue Martin, Dynastin


intressant.se