Mormor hette Tekla, men vem, och hur hon var som person vet jag inte för jag fick aldrig lära känna henne. Hon dog när jag var två år.
Jag har aldrig fått ha vare sig mor- eller farföräldrar. Alla var redan borta när jag var fyra år. Då dog morfar och han var den sista av dem. Honom har jag väldigt få och diffusa minnen av; det måste vara bland de första minnen jag har. Mormor minns jag ingenting alls av.
Bilder har jag ju förståss sett på henne, och jag tycker att hon ser väldigt snäll ut. Hon ser ut på det där sättet som en mormor skall göra tycker jag, vilket väl inte är så konstigt. För mig är hon ju urbilden av en mormor. Tyvärr har jag ingen bild på henne som jag kan visa upp.
Just nu, när jag sitter här och skriver, så kan jag undra hur det hade varit om mormor hade fått vara med oss längre. Hur hade allting varit då? Hur hade mamma varit? Faktiskt har jag aldrig tänkt den här tanken förut, och det är rätt roligt att göra det nu. Tyvärr har jag inte något svar på den frågan och vi får aldrig veta det heller.
Men idag är det i alla fall mormors namnsdag; Tekla Söderberg hette hon - och jag tycker vi avrundar det här inlägget med en fin låt för mormor.
intressant.se
3 kommentarer:
Vad snällt. Nu blir nog mormor glad!
Å kul att du bjuder på middag! Jag hör av mej om jag dyker upp nån vacker dag!
Hej!
Kom hem från båten å läste igenom ditt inlägg ordentligt först nu, utvilad å pigg. Så radera min förra kommentar. Jag e ledsen att hon inte e liv men jag tycker att det e rart att du hedrar henne.
Kram
Ingen fara alls. Så kan det bli när man läser hastigt.
Om du inte misstycker så låter jag kommentaren som du ville att jag skulle radera vara kvar. Säg till annars så tar jag självklart bort den.
Skicka en kommentar