Michael Jackson död!!!

Döm om min bestörtning när jag i morse på Facebook fick veta att Michael Jackson avlidit.

Det tog tid att ta till sig.

Inte så att Michael Jackson varit en artist som betytt speciellt mycket för mig, men där finns låtar som är helt magiska, och till dem räknar jag "Billie Jean", "Thriller", "The way you make me feel" m fl. Och på något outgrundligt sätt har han alltid funnits där.

Och det var definitivt för tidigt för honom att lämna oss...

Jag tänker inte skriva någon lång krönika här, det finns det andra som gör mycket bättre, men jag vill säga att jag kommer att sakna Michael Jackson. Han lämnar ett tomrum efter sig - men hans musik kommer leva för alltid.

Läs även andra bloggares åsikter om Michael Jackson



intressant.se

"Peace & Love" och ravioli!!!

Puh, vilken värme! Man håller ju på att storkna minst sagt.

Men faktiskt så var det riktigt skönt i skuggan mitt inne i stan idag när jag gick omkring och väntade på att bussen hem skulle komma.

Hela Borlänge är invaderat av "Peace & Love" med allt vad det innebär just nu. Det är folk precis överallt och ett ständigt liv. Det är väldigt roligt att gå omkring och titta på alla festivalmänniskor och se hur de ser ut. Man kan lugnt säga att här finns precis alla stilar representerade.

Medans "Peace & Love" höll igång utanför våran skola så ägnade vi oss åt tävlingsmatlagning idag. Det var riktigt roligt. "Klassen" var indelad i två lag och av bestämda råvaror skulle vi komponera en tre-rättersmiddag.

Våran grupp hade gjort en bra planering och dessutom förberett väl igår eftermiddag så vi fick en lugn och skön dag medan vi tillredde våra rätter. Den andra gruppen hade ju förståss gjort det också och allt stod klart på slaget.

När lärarna hade gjort sina bedömningar stod det lika mellan lagen. Och det var våra egna poäng som avgjorde tävlingen. Våra grupper skulle ju också bedöma varandras mat och när våra poäng som vi gav varandra hade lagts uppe på lärarnas poäng så visade det sig att vårat lag hade vunnit.

Själv tyckte jag att tävlingsmomentet var tämligen ointressant, men man lärde sig otroligt mycket av detta, och det är ju det som är syftet med det hela. Det var inte helt lätt skall jag säga, men vi lyckades och det var roligt att som grupp nå fram till de mål som vi hade föresatt oss. Jag tror att vi alla var nöjda efteråt med våran insats.

Sambon har efterlyst mera av mina kokkonster här hemma, men faktiskt så har det inte blivit särskilt mycket av den varan. Man längtar ju inte direkt efter att ställa sig vid grytorna när man kommer hem efter en dag i köket. Idag tror jag faktiskt att jag skall vara så hemsk att jag köper mig en burk ravioli till middag. Sambon vill inte ha någon mat; det är alldeles för varmt. Och då jag älskar ravioli så tar jag nog chansen nu, för det är väl ungefär vad man orkar med att prestera vid spisen ikväll tror jag.


intressant.se

Midsommar!

Och vilken härlig midsommar det blev då.

Egentligen kan man väl säga att den började redan i onsdags, för då invaderade familjen, dvs mor, bror och Bror (en kompis till min bror) vårat hus med buller och bång. De skulle ha kommit som i torsdags egentligen, och meningen var att de skulle ha hyrt en bil och åkt hit upp. Men så bar det sig inte bättre än att de inte fick tag i någon bil och blev därför tvugna att ta bussen hit istället. Så därför kom de redan i onsdags. Men det gick ju bra det med, även om det blev lite smärre panik för att hinna få allt i ordning en dag tidigare.

Midsommar innebär alltid att jag är involverad i allehanda musikaliska projekt på olika sätt. Så var det även i år. På midsommarafton så var jag på Tunaåstrand och uppträdde tillsammans med Camilla Kärnhagen från Borlänge Musikteater. Jag har kännt Cammen länge och vi var senast inblandade i musikalen "Grease" tillsammans. Nu hade hon fått på sin lott att sätta ihop ettå program till Midsommarafton på Tunaåstrand.

Men så bar det sig inte bättre än att hon gick och blev sjuk; 39 graders feber hade hon och såg blek och ämlig ut. Men trots detta körde hon fyra låtar från det tänkta programmet och det gjorde hon med den äran. Hon bjöd på sig själv till 100% och lindade hela publiken runt sitt lillfinger som ingenting. Tänk om man hade den karisman och utstrålningen! Så ung och redan en fullfjädrad artist.

Innan vi skiljdes åt så lovade jag henne att hon skall få komma tillbaka och göra hela programmet, för jag tyckte så synd om henne. Hon har övat så mycket och sedan snubbla på målsnöret. Den 30 juni finns det möjligheter och jag hoppas att hon kan då.

Läs gärna Cammens blogg på http://cammmen.blogg.se/

Cammen

Midsommardagen gick i traditionens tecken, vilket innebar att jag befann mig i Stora Tuna Kyrka på gudstjänsten för att framföra folkdansmässan "Träd in i dansen" tillsammans med Stora Tuna Kammarkör. För vilket år i rad i ordningen det var vet jag inte; säkert fjärde eller femte. Men det är lika roligt varje år. Det har verkligen blivit en tradition.

Och i morgon skall jag sjunga tillsammans med Karin i förmiddagsgudstjänsten på Tunaåstrand. Och efter det så vinkar vi av familjen som far tillbaka till Stockholm igen. Jag hoppas att de har haft det lika roligt som vi; det har verkligen varit roligt att ha dem här.

Och sedan är midsommarn slut för det här året...


intressant.se

Helg igen...

...men idag blev det inget kaffe på förstutrappan inte. Solen är uppenbarligen upptagen med någonting annat någon annanstans. :/

Så det blev kaffe här vid datorn istället, och det var ju bra för på det viset blev det ju ett blogginlägg. Tänk om jag kunde ta för vana att skriva lite varje dag, men det är jag för trött för att göra. Skolan tar mycket kraft av en.

Under veckan som gått har jag fått vara buffévakt i restaurangen. Det är nämligen så att jag har haft problem med min rygg under några veckors tid; förmodligen till följd av det myckna gåendet och ståendet i köket. Så därför tänkte jag att buffévakt är väl en bra sysselsättning när man inte skall gå och stå så himla mycket.

Och det har verkligen varit en rolig vecka. Jättekul att få gå runt bland gästerna och tala om vad kantinerna innehållit och vilken sås som passar till vad. Ja, det var faktiskt så roligt att jag började fundera på om jag slagit in på fel bana; jag kanske borde ha valt serveringsgrenen istället - och kanske det hade varit bättre för min rygg också.

Men när jag dryftade saken med en av serveringslärarna så tog hon snabbt och skoningslöst ur mig den idén. Servering var inte att tänka på om man har besvär med ryggen, menade hon. Det som gör mig trött i ryggen är stillaståendet och därför tänkte jag att springandet fram och tillbaka hade varit bättre. Det tyckte hon var rätt tänkt, men istället får man ju alla framåtböjda rörelser när man dukar av borden och de är ju rena döden för ryggen, plus att bära tungt och mycket.

Det är skönt när människor är så raka och ärliga som hon var, även om det kändes tråkigt att höra. Jag tyckte ju att det var så roligt med restaurangen, och kände att jag fungerade bra där. Det var dessutom flera av mina skolkompisar som berömde mig och tyckte att jag gjorde ett bra jobb.
"Du passar som värd" tyckte Laura.

Men, men; dörren mot den vägen stängdes snabbt, och det är ju som läraren sade.
"Det vore ju hemskt om du lade ner flera veckor på en utbildning och du sedan kommer ut och märker att det fungerade inte alls i praktiken".
Och det har hon ju alldeles rätt i.

Jag har i alla fall haft en jätterolig vecka, och på måndag är vi tillbaka i köket igen. Det blir också roligt! :)


Hade jag varit lite förtänksam så hade jag tagit med mig kameran och fotograferat våran fina buffé. Men nu var jag ju inte det, så ni får hålla till godo med den här härliga bilden istället.


intressant.se

Män som hatar kvinnor

Nej, jag skall inte komma sättande med någon rescension av filmen "Män som hatar kvinnor" om ni nu trodde det. Om jag skulle vilja göra det så har jag ju en annan blogg för det ändamålet...

Men som ni kanske minns så läste jag ut Liza Marklunds "Nobels testamente" i fredags och idag så kände jag hur mycket jag saknar att ha en bok att läsa på bussen på morgnarna.
"Men då får jag väl gå och köpa mig en då" tänkte jag och efter skolan så tog jag den lilla promenaden runt hörnet på huset där skolan ligger, och det stod inte på förrän jag stod och valde och vrakade bland titlarna på hyllorna.

Men det var inte förrän mina blickar föll på Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" som jag kände att jag hade hittat boken som skall få ta över efter "Nobels testamente".

Och jag tycker att det skall bli jättespännande att få läsa den för faktiskt så vet jag inte ett smack om boken, mer än att den har blivit en otroligt stor filmsuccé. Jag hör till den, förmodligen, lilla skara som inte vet ett smack om "Millenium-trilogin", mer än att den har skrivits av en man som heter Stieg Larsson, och att han började skriva på en fjärde roman i serien som aldrig hann bli färdig innan han dog. Men det är väl i stort sett det enda jag vet, så jag har inga som helst förväntningar på boken på något sätt. Men jag hoppas förståss att den skall vara bra, för då har jag två böcker till att se fram emot.

Och jag hoppas att Milán ursäktar mig. Jag hade lovat henne att skriva en rescension på filmen, för hon var så nyfiken på hur en som inte har läst boken uppfattar den. Men tyvärr så blir det inte så nu då...! Jag hoppas att du har överseende, Milán. :)

Och nu ser jag fram emot i morgon bitti då jag får fortsätta läsa min bok på bussen. Det är härligt att ha någonting att längta till...


intressant.se