Bland äggmackor, böcker och sjukhus...

Image via WikipediaI måndags fick jag äntligen träffa mamma igen - för första gången efter hennes operation.

Det kändes väldigt gott att se henne nu - samtidigt som det var chockartat också. Hon hade blivit så tunn. Men det är ju inte så konstigt efter att man gått igenom ett så pass stort ingrepp som hon har gjort. Det tar på en.

Men nu fick vi äntligen några timmar tillsammans där på sjukhuset och vi satt hos henne och pratade, Sambon och jag. Om allt och ingenting; bara var tillsammans. Det kändes väldigt bra.

En riktig heldag fick vi i Stockholm, Sambon och jag. Vi åkte ner tidigt på måndagsmorgonen och vi var framme vid 10.15 ungefär. Då stod Nurseblog på stationen och väntade på oss. Vi hade bestämt att vi skulle gå och äta lunch tillsammans innan hon skulle iväg till sitt jobb.

Efter lite diskussion om var vi skulle äta någonstans så hamnade vi på Åhléns på ett ställe som var någon sorts kombination av lunchrestaurang och café. Nurseblog och jag gick lös på varsin ägg- och tomatmacka medan Sambon gav sig i kast med en tonfisksmörgås och en bit blåbärskaka som jag, naturligtvis, inte kunde hålla tassarna ifrån.

Det blev många glada skratt där på caféet och många roliga kommentarer och skämt som alltid när nurseblog och jag träffas. Det är så härligt med henne. Även om vi ibland varit ifrån varandra i långa perioder så plockar vi bara upp tråden igen där vi lämnade den. Det är riktig vänskap det.

När vi fikat färdigt så gick vi iväg till Bokskotten där vi nosade runt bland hyllorna efter intressanta böcker. Det är ett intresse vi delar alla tre - att läsa.

Men efter besöket i bokhandeln så skiljdes våra vägar. Nurseblog skulle iväg till jobbet och jag och Sambon fortsatte ner mot Kungsträdgården och Katolska bokhandeln. Där blev det ännu mer plöjande bland hyllor och vi hittade lite smått och gott båda två.

Efter det besöket så letade vi upp bussen vi skulle åka med, och så bar det av till sjukhuset och mamma. Och där blev vi kvar tills det var dags att åka hem till Borlänge igen.

Extra roligt var det att få träffa Lena. Hon är dotter till mammas bästa väninna och jobbar på sjukhuset där mamma ligger. Och plötsligt, när vi sitter där, så kommer hon in för att hälsa på. Jag har inte sett henne på åtta år så det blev stora kramen och uppdatering om vad som hänt sedan vi sågs sist. Hoppas bara att mamma inte tyckte att det blev för mycket surr där i hennes lilla rum när alla besöken kom på en gång.

Sedan rullade vi hem mot Borlänge igen, trötta men nöjda med våran dag. Visserligen är det jättejobbigt att bara åka ner över dagen, men det var värt det för att få träffa mamma och vara med henne.

Det kändes tungt att säga hej då när vi lämnade henne. Man vet ju inte om man får träffa henne igen. Det är ju ett stort ingrepp hon har gått igenom och även om allting verkar gå åt rätt håll så vet man ju inte säkert...