Uppföljare brukar sällan bli bra, men här har vi faktist en som vida överträffar originalfilmen."Amityville 2 - The possesion" är ingen fortsättning på "The Amityville Horror" från 1979 utan en s k prequel; dvs den utspelas före den första filmen.
I "The Amityville Horror" flyttade familjen Lutz in i det hemsökta huset trots att de visste att det hade ett mörkt förflutet. Året innan hade en hel familj mördats där, och det är deras historia vi får följa i "Amityville 2 - The possesion".
"The Amityville Horror" fick snabbt ett rykte om sig att bygga på verkliga händelser, och samma sak är det med "Amityville 2". Skillnaden mellan de bägge filmerna är dock att händelserna bakom den första filmen visade sig vara en bluff, medan de händelser som "Amityville 2" bygger på verkligen har ägt rum. Dock utger sig inte filmen för att berätta sanningen på något sätt, och man skulle snarare kunna säga att filmen är inspirerad av de verkliga händelserna.
Precis som familjen Lutz har familjen Montelli fastnat för det vackra huset nere vid floden och de slår snabbt till när priset visar sig vara förmånligt. De hinner dock knappt flytta in förrän de börjar undra om de verkligen är ensamma om att bo där.
Familjen Montelli är ingen lycklig familj, vilket familjer brukar vara i sådana här filmer. Här är istället en familj där många mörka hemligheter döljer sig. Utåt sett verkar familjen som alla andra, men bakom fasaden finns bland annat barnaga och hustrumisshandel. Främst den äldste sonen har dåliga band till föräldrarna. Fadern är en riktig "buffel" medan modern kämpar för att hålla ihop den trasiga familjen. De trassliga familjerelationerna blir en utmärkt jordmån för Ondskan att agera utifrån och det dröjer inte länge förrän familjen är helt i dess våld...
Historien är exakt densamma som i den första filmen, men där Stuart Rosenberg aldrig lyckades få till sin film riktigt har Damiano Damiani istället visat var skåpet skall stå. "Huset som Gud glömde 2" är den definitivt bästa i serien, och faktiskt en av de bästa skräckfilmer som finns. I sin genre, dvs spökfilmer, har den definitivt en av topplaceringarna.
Istället för att ta till braskande specialeffekter har Damiani valt att arbeta med ensemblen, suggestiva kameravinklar och musiken och på det sättet lyckats få fram en stämning som garanterat får dig att sitta på helspänn efter en stund. Dessutom följer han inga filmiska regler utan vågar ta ut svängarna ordentligt, vilket naturligtvis gör filmen ännu bättre.
Man skulle kunna säga att "Huset som Gud glömde 2" är indelad i två akter. Den första akten visar familjens upplevelser i huset; den andra akten visar prästens kamp mot ondskan. Att få dessa två delar att hänga ihop är givetvis ingen lätt uppgift men regissören Damiani lyckas utmärkt med sin uppgift även om den andra akten helt klart är svagare än den första. Vissa kritiker menar att filmen skulle vara slut när den döda flickan visat sig för prästen i ytterdörren och jag är benägen att hålla med. Filmen skulle helt klart blivit ännu bättre då. Ni förstår vad jag menar när ni ser den.
Musiken till filmen är gjord av Lalo Schifrin och han har gjort ett strålande arbete. Han tog helt enkelt musiken från den första filmen och gick hem, arbetade om det och kom tillbaka med ett helt "nytt" soundtrack. I "Huset som Gud glömde" finns musiken bara där och är egentligen mer stämningsfull än skrämmande. I "Huset som Gud glömde 2" är musiken mycket viktig och en av de komponenter som Damiani använder för att ingjuta rädsla i oss. Schifrin har lyckats fylla sin musik med mycket mer skräck och den fungerar alldeles utmärkt ihop med det vi ser (och inte ser).
Sammantaget kan sägas att "Huset som Gud glömde 2" är absolut en av de bästa skräckfilmer som finns, även om den har sina brister här och där. När det gäller skådespeleriet finns det ett och annat att säga. Burt Young är mycket bra i rollen som fadern, liksom Jack Magner i rollen som Sonny Montelli. Diane Franklin gör ett strålande jobb i rollen som Patricia Montelli och bär en stor del av filmen på sina axlar. James Olson är godkänd i rollen som Father Adamsky medan Rutanya Alda spelar över något fruktansvärt emellanåt i rollen som modern. Hon skiftar häftigt mellan mycket bra och mycket dålig. Dock skall det understrykas att hennes roll är väldigt svår, men tyvärr lyckas hon inte hålla ihop den. De två yngsta barnen spelas av Erika Katz och Brent Katz, och speciellt Erika är värd att nämnas i rollen som Jan. Hon gör ett lysande jobb trots sin låga ålder.
Jag rekommenderar verkligen "Huset som Gud glömde 2". Ge den en chans trots att den är en uppföljare. Gillar du skräckfilmer kommer du garanterat inte bli besviken. Den är helt klart den bästa i serien.
Läs även andra bloggares åsikter om Amityville 2 - The possesion, Damiano Damiani, James Olson, Lalo Schifrin, Burt Young, Rutanya Alda, Diane Franklin
intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar