Mats är lång, längre, längst....

Satt just och läste ett blogginlägg av Milla (därav rubriken på det här blogginlägget) där hon beklagade sig över att hon är så kort. Jag kan ju tala om att det, i ärlighetens namn, inte är så himla kul att vara lång heller.

Två frågor har förföljt mig under livets gång. Den ena är: "Hur lång är du?", och den andra lyder: "Spelar du basket?".

För er bloggläsare som inte känner mig kan jag berätta att svaret på den första frågan är 2 meter, och jag kan väl erkänna att det först är nu som jag börjat trivas med dessa 2 meter. Det har jag inte alltid gjort skall ni veta.

Jag har har alltid varit väldigt lång. Redan på första gruppfotot från Lekis så var jag huvudet längre än alla andra. Och så har det fortsatt. När man tittar på gruppfoton från min skoltid så hittar man mig lätt; jag står alltid i mitten längst bak. :)

När vi pratar skoltid kan jag också nämna i sammanhanget att seriefiguren Långben aldrig har varit någon favorit för mig. Jag tror ni förstår varför...

En period tyckte mamma att det var jätteroligt att presentera mig som "sin minsta" - jag är ju yngst i brödraskaran. :/

Kläder har alltid varit ett problem. Vet inte hur många klädaffärer man gått in i, och lika snabbt kommit ut ifrån. Detta har dock blivit bättre med åren, och idag är det inte särskilt svårt att hitta det man för tillfället söker. Byxor är inte något problem numera; det är snarare att hitta skjortor och tröjor som är tillräckligt långa i ärmarna som kan vara svårt.

Några särskilda fördelar med att vara lång kan jag faktiskt inte komma på, men när man är i stora folkmassor, eller trängs i någon fullpackad buss eller tunnelbana, så är det faktiskt skönt att ha huvudet ovanför alla andra måste jag säga. Det är ju också bra om man går på någon konsert eller så, för man ser ju alltid bra. :D

Till sist är det väl kanske så att man aldrig är nöjd hur man än ser ut; gräset är väl alltid grönare på andra sidan. Men idag trivs jag faktiskt med min längd, men det har tagit några år att komma dit hän.

Och så fick ju Milla mig att inse ytterligare en bra sak med att vara lång i sitt inlägg; man når boken på översta hyllan i bokhandeln...

...och jag har försonats med Långben!!! :D






intressant.se