Jag har alltid älskat att skriva! Därför borde jag ju älska att blogga, men det där har hittills gått i perioder. Men nu har jag upptäckt att det är så mysigt att gå upp på morgnarna, sätta på kaffepannan för att sedan, med en rykande kopp kaffe, slå sig ner vid datorn och tota ihop ett blogginlägg. Gott att sitta där i det tysta huset och i skenet från skärmen bara låta tankarna flöda...
När jag vaknade för en stund sedan så kom ett minne till mig. När jag var i tonåren så brukade jag sitta i mitt rum och skriva "böcker". Det var långa historier om allt möjligt, äventyrsberättelser med mycket humor. Jag tänkte aldrig ut mina historier i förväg, utan de "hände" i mitt huvud samtidigt som jag skrev. Det var ungefär som att sitta och titta på film kan man säga. Sedan ringde jag till min kompis, som också skrev, och så läste vi upp dagens alster för varandra. Hur kul som helst - tyckte vi i alla fall...
Men åter till mitt minne. En dag när jag satt där och skrev så fylldes jag plötsligt av en sådan varm känsla. Där, precis just då, var jag lycklig. Jag fick sitta där med min gamla skrivmaskin, en grön Olivetti, och hitta på mina historier, ute i de andra rummen kunde jag höra rösterna av de andra i familjen, mina allra närmaste, som jag älskar och utanför huset fanns förorten som jag också älskade.
Där, precis just då, var jag nog en av de allra lyckligaste och det är ett härligt och underbart minne att återvända till.
1 kommentar:
Det är underbart när man kan hitta de små saker i vardagen som faktiskt gör en lycklig! Och att bli medveten om det man har omkring sig just nu som man älskar..det är lycka det..
Skicka en kommentar