Så tog det då slut till sist i alla fall - men vilket slut det blev!!! Jag har aldrig, under alla mina år på Borlänge Musikteater, upplevt något liknande på gamla kära Maxim. Att kåken står kvar idag är ett under.Till publikens jubel genomförde ensemblen den sista föreställningen som var laddad med både energi och hyss som lyfte det hela till svindlande höjder. De föregående föreställningarna har varit fantastiska, men den här sista saknar motstycke; den var helt otrolig!
Och medan jag satt där och såg föreställningen så kände jag att hur skall man kunna komma igen efter det här? Hur skall man någonsin kunna toppa det? Något liknande kommer man nog aldrig att få uppleva på Maxim igen. När jag sade det till Micke Luwigsson (producenten) efteråt så höll han med mig och sade: "Det här blir svårslaget!"
Det tyckte även Ullis Andersson (regissören) som höll ett jättefint tal till ensemblen på avslutningsfesten efteråt. Hon sade precis det som jag också ville säga, och det var bara att sitta och hålla med. :)
Det har varit en otrolig resa från början till slut, men jag är otroligt glad att jag vågade hoppa på. Jag skulle inte vilja vara utan den här tiden.
Tack allesammans i ensemblen och teamet runt "Grease" för den här tiden. Precis som Ullis sade så har ni en alldeles speciell plats i mitt hjärta också och det är många härliga minnen att se tillbaka på.
Och glöm nu inte att "Grease" is STILL the word!!!
Den översta bilden är hämtad från Cammmen och den nedre bilden från Hectors syndrom
intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar