Poltergeist 2 - Den andra sidan

Det är få uppföljare som lyckas nå samma nivå som originalet, eller överträffa dem. "Aliens" är en av topparna. Likaså "Huset som Gud glömde 2" och "Scream 2".

"Poltergeist 2 - Den andra sidan" räknas tyvärr inte in i kategorin "bra uppföljare". Dock är den långt ifrån usel, och det är mycket tack vare en bra ensemble med, framför allt, Julian Beck i spetsen i rollen som den kuslige Reverend Kane. Becks tolkning är, jämte Billie Whitelaws Mrs Baylock i "Omen", något av det otäckaste jag sett på en bioduk. I ensemblen återfinner vi också JoBeth Williams (Diane Freeling), Craig T. Nelson (Steve Freeling), Oliver Robins (Robbie Freeling) och Heather O'Rourke i rollen som Carol Anne.

Dock är Dana, storasystern i "Poltergeist", utskriven ur historien och vi får ingen förklaring på var hon är eller vad som hänt henne. Att hon inte finns med i filmen beror på att skådespelerskan Dominique Dunne mördades av sin pojkvän strax efter att "Poltergeist hade haft premiär.

"Poltergeist" slutade med att Freelings hals över huvud fick fly från sitt hem, jagade av andar som ville föra bort Carol Anne. När "Poltergeist 2 - Den andra sidan" börjar bor de hos Dianes mamma, vilket de av förståeliga skäl inte är alltför glada åt. Steven, Robbie och Carol Anne verkar ha återanpassat sig ganska bra efter de skrämmande upplevelserna, medan Diane har det jobbigt med att hantera de otäcka minnena. Hon vill helst glömma allt som hänt. Hennes mamma (Geraldine Chaplin) försöker hjälpa henne men Diane vill inte tala om det som hänt.

En natt vaknar Carol Anne av att det ringer i hennes leksakstelefon, och det står förstås inte på förrän allt är i full gång igen, och Freelings måste återigen fly. Men frågan är hur länge de kan hålla på på det sättet. Det kanske är dags att istället möta upp med det som hotar dem...

Det finns en hel del som är bra med "Poltergeist 2 - Den andra sidan". Storyn är en tämligen logisk uppföljare och känns ganska naturlig, om man nu kan prata om det som är naturligt i samband med de här filmerna. Dock finns det mycket som man saknar från "Poltergeist". Framför allt charmen och glimten i ögat. "Poltergeist 2" är mycket svartare och otäckare än föregångaren och här finns en hel del obehagliga scener. Men det skall det ju göra i sådana här filmer, men jag personligen tycker att flera scener inte hör hemma i den här filmserien. Men det är kanske en smaksak.

Här finns också scener som är kopierade rakt av från "Poltergeist"; antagligen för att vi skall känna igen oss och tycka att filmen är bra. Jag tycker dock att de drar ned betyget.

Men här finns också scener som känns genuina och är mycket bra och dessa tycker jag nog väger tyngre än de "mindre bra" scenerna.

Jerry Goldsmiths utmärkta soundtrack gör också sitt till för att höja stämningen som vanligt. Han har här valt att inte upprepa sig från den första filmen utan utvecklat det hela och fyllt ut med nya teman. Naturligtvis finns förståss "Carol Annes theme" med. Goldsmith själv var dock inte nöjd med sin insats i den här filmen och valde därför att inte komma tillbaka till "Poltergeist 3".

Slutomdömet om "Poltergeist 2 - Den andra sidan" blir godkänt. Det är kanske ingen höjdarfilm men, som jag brukar säga: den duger som fredagsunderhållning och har man sett den första så måste man naturligtvis se den här också. Dock tycker jag nog att det här är seriens lågvattenmärke...



Läs även andra bloggares åsikter om Poltergeist 2 - The other side, Poltergeist, Dominique Dunne, Heather O'Rourke, Julian Beck

intressant.se