B-Fl@t's Blogg: Poltergeist 3

"Poltergeist 3" är en film som egentligen har alla odds emot sig, men konstigt nog lyckas ändå.

"Poltergeist" var något så ovanligt som en charmig rysare som både var underhållande, rolig och otäck på samma gång. I centrum för händelserna stod Carol Anne Freeling (Heather O'Rourke) men framför allt var det JoBeth Williams film i rollen som modern - Diane Freeling. Samspelet mellan Williams och Craig T. Nelson var fantastiskt och deras kärlek till varandra och familjen är det man minns starkast från filmen.

Riktigt samma lyskraft hade de inte i "Poltergeist 2 - Den andra sidan". Trots att alla ingredienser fanns där så lyfte det aldrig riktigt på samma sätt som i "Poltergeist". Spökerierna var mörkare och otäckare än i den första filmen och Williams och Nelson förmådde inte riktigt att båda upp samma känsla. Dock var filmen godkänd och den är klart sevärd; inte minst för Julian Beck som gör en av de otäckaste "filmskurkar" som någonsin skådats på vita duken.

Filmteamet bakom "Poltergeist 3" hade ingen lätt uppgift att ta sig an. Williams och Nelson ville inte vara med en gång till och Julian Beck avled strax efter inspelningarna av "Poltergeist 2". Kvar fanns endast Heather O'Rourke och kring henne lyckades manusförfattarna spinna en ny intrig som förlades i en helt ny miljö.

"Poltergeist 3" utspelas i Chicago i en toppmodern skyskrapa som Carol Annes morbror Bruce (Tom Skerritt) basar för. Efter de traumatiska upplevelserna i bl a Cuesta Verde har Diane och Steven beslutat att skicka henne till Dianes syster Pat (Nancy Allen). Carol Anne skall gå på en specialskola för "smarta" barn och där skall hon även få hjälp att bearbeta det hon har upplevt. En Dr. Seaton (Richard Fire) tar sig an hennes fall vilket visar sig lättare sagt än gjort. Carol Anne minns ingenting till en början, men i takt med att hon börjar komma ihåg saker och ting tar spökerierna fart igen och det dröjer inte länge förrän Pastor Kane (Nathan Davis) har hittat henne...

Det viktigaste i "Poltergeist"-serien är karaktärerna; så har det alltid varit. Trots att det är mycket effektfyllda filmer har de aldrig fått ta fokus från personerna. Att då förlora starka karaktärer som JoBeth Williams och Craig T. Nelson är förståss förödande, men man har haft goda ersättare i Tom Skerritt och Nancy Allen även om Allens karaktär är något ologisk mot slutet. Skerritt och Allen försöker inte upprepa det som Williams och Nelson presterade. Där de levde ut starka känslor är Skerritt och Allen i stället svala men passionerade. Det klär dem i den miljön där de befinner sig.

Heather O'Rourke är bra i rollen som Carol Anne och har en hel del fyndiga repliker här och där, medan Lara Flynn Boyle glänser i rollen som Donna, dotter till Bruce i hans första äktenskap.

Zelda Rubinstein dyker förståss upp i rollen som Tangina Barrons, men hennes karaktär skapar mest irritation. Varför måste hon alltid tala i gåtor så att hennes omgivning måste gissa svaren? Fånigt!

Miljön är mycket bra. Här finns inga mörka rum utan ljusa korridorer och speglar som skapar mystik. Här finns några mycket finurliga spegelscener som man undrar hur teamet skapat.

Effekterna är också bra och tack och lov finns här inga "äckeleffekter" som i "Poltergeist 2". Sådana tycker jag inte hör hemma i serien.

På det hela taget är "Poltergeist 3" en bra och originell uppföljare. Ovanligt bra för att vara tredje delen i en serie. Dock känns det vemodigt när man kommer till slutet som känns både rumphugget, motsägelsefullt och fånigt; blixten slår ner i skrapan och man hör Pastor Kanes skratt. Slutet känns inte vemodigt för att det är så dåligt; vemodet kommer av att man vet orsaken till det. Heather O'Rourke avled nämligen under inspelningen och det är (antagligen) inte henne man ser Skerritt komma bärande på i slutscenen. Hennes ansikte är dolt hela tiden och scenen är väldigt kort. Med denna vetskap kan man acceptera slutet och filmen är klart sevärd.