Idag har jag varit duktigare än igår, men så har jag inte haft huvudvärk heller. Fast egentligen var det en sanning med STOR modifikation; jag hade inte så himla ont i huvudet...
Förvånade mig själv med att plocka fram dammsugaren på eftermiddagen och städa av större delen av det övre våningsplanet i vårat hus. Satte på musik medan jag dammsög och gick runt här och sjöng samtidigt. Det var riktigt roligt faktiskt! Blev på riktigt gott humör av detta så jag kanske fortsätter med bottenvåningen i morgon. Vem vet?
Ikväll skall vi iväg till våran kyrka och fortsätta städa där. Hela församlingen hjälps åt med detta och vi är indelade i olika team som ansvarar för olika veckor. De där kvällarna brukar vara riktigt trevliga och det går ju fort när man hjälps åt. Skall försöka hinna med att öva lite orgel också. Jag skall nämligen spela på en begravning på lördag, och det är en psalm som jag behöver öva in tills dess. Och nu minns jag inte vad det var för nummer på den där psalmen, eller vad den hette...! Typiskt mig. Jodå, jag minns på ett ungefär vad det var för nummer och kan nog leta mig fram till den när jag kommer till kyrkan. Det blir i alla fall en lättjobbad begravning för min del. Kunde faktiskt allting som önskats redan och det är bara denna psalm som jag behöver öva in. Skönt när det är så.
Det blir den första begravningen jag spelar på faktiskt. Har bara spelat på en tidigare, och det var när min sambos mormor gick bort nyligen. Så den räknar jag inte riktigt; den var ju inom familjen menar jag. Det här blir första gången "på riktigt". Skönt då att det är välbekanta stycken som skall spelas. Jag var riktigt nervös när jag spelade på min sambos mormors begravning. Det var jätteviktigt för mig att det blev precis som familjen hade önskat och att det skulle låta bra. Därför blev jag så uppgiven när jag av nervositet spelade helt fel i ingångsmusiken. Sedan gick det bättre med de andra styckena, men jag grämde mig efteråt och tyckte att jag hade gjort bort mig när jag spelat fel i början. Fick dock höra sedan att familjen var nöjd och då kändes det bra igen.
Förra sommaren vikarierade jag mycket i en församling några mil härifrån och bland annat så fick jag spela på några vigslar. Och nu sitter jag här och minns en rolig episod som hände. Det fanns ingen höj- och sänkbar bänk vid orgeln och då det var väldigt lågt för mig att sitta där så pallade jag upp med en trave koralböcker som låg nära till hands. Detta fungerade jättebra och ingångsmarschen gick galant; så också första psalmen. Men sedan hände det!!! Prästen står framme i koret och talar till brudparet när jag plötsligt känner hur nämnda koralböcker börjar glida iväg...! Jag hinner tänka: "Hjälp, det här händer inte!" innan jag och böckerna faller ner på orgelpedalerna - och du kan nog tänka dig hur det låter när en kantor och en bunt koralböcker faller ner på orgelpedalerna i en kyrka. Inte nog med att man hör braket; man hör dessutom dånet från orgelpiporna som glatt brölar igång, precis som de skall göra. Ridå!!!
Idag kan man skratta åt det när man tänker tillbaka på det, men just då önskade jag vilt att jag var någon helt annanstans än just där. Nurseblog; jag vet att du sitter och garvar just nu om du läser det här, men det här är precis en sådan sak som skulle kunna hända även dig. Det är ju just du och jag som råkar ut för sådant.
Nu har sambon vaknat efter sin eftermiddagslur och det är nog dags att fixa lite käk innan det är dags för kyrkstädning. Vi höres!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar