En vecka kvar...

Ojojoj! En vecka kvar till premiären, så nu går vi i ensemblen in i slutspurten. Spännande!

Ikväll blir det stort musikrep på Maxim. Vi skall gå igenom alla sånger i musikalen från början till slut med både sångare och musiker. Härligt! Vi behöver verkligen ett sådant rep så vi får fixa till allting som ännu inte fungerar. I och med att sångarna och musikerna har övat var för sig så har det smugit sig in saker som inte stämmer överens och det är sådant som vi skall åtgärda nu. Det skall bli riktigt roligt!

Just nu är jag gräsänkling då sambon är på kurs i några dagar. Det är märkligt vad allting blir annorlunda när man blir ensam. Förra gången jag var ensam så kände jag mig faktiskt halv som person. Riktigt samma känsla är det inte den här gången. Å andra sidan så var jag helt ensam i kåken då det inte ens fanns en katt här. Kisse hade ju precis gått bort och kattungarna hade inte flyttat hit ännu. Jag minns att jag tyckte det var jättejobbigt att vara ensam då. Man ser vilket sällskap det är med husdjur.

Men på något vis så kommer man av sig lite när man är ensam. Ingenting är sådär jätteroligt att ta sig för. Jag har t ex inte bloggat någonting som jag annars brukar göra titt och tätt, jag har inte spelat "World of Warcraft" som jag annars gör i tid och otid. Nja, det där var väl en sanning med modifikation. Visst har jag spelat lite, fast inte lika mycket som jag brukar. Men häromkvällen loggade jag faktiskt in på "WoW" bara för att få lite sällskap. Där finns ju alltid någon i min guild som man kan surra med lite grann. Det är halva nöjet med att spela det där spelet.

Men som sagt; saker och ting blir bara halvroliga när man är ensam. Så det skall bli skönt på söndag när sambon dyker upp här igen och saker och ting återgår till det normala. Vi behöver varandra tror jag...hehe...!


intressant.se