Genomdrag

Puh! Jag har precis kommit hem efter ett heldagsrep med "Grease" på Maximteatern i Borlänge.

Klockan 10.00 i förmiddags samlades ensemblen på teatern och började repetitionen.

Regissören hade meddelat att hon tänkte vara "petig" under dagens rep och det var förmodligen det som man ägnade sig åt den första timmen. Med petig menade hon att hon ville gå igenom scen för scen i Akt 1 och arbeta med viktiga detaljer.

11.00 var musikerna på plats och vi kunde börja på allvar. Vi gick fortfarande igenom scen för scen men nu lades sångerna till också. Detta höll vi på med fram till lunch.

Sedan var det dags för genomdrag av Akt 1. Och det gick utan några större malörer. Det som tog tid var scenbytena vilket inte var ett dugg konstigt, då sådana saker inte övats alls ännu. Jag hörde att det slirade lite sångmässigt här och där, men det var ingenting som jag tyckte behövde nämnas ännu. Ensemblen är fortfarande inte van att sjunga med musikerna och de har fullt upp med att få in alla danssteg och då är det inte konstigt om alla stämmor och sådant plötsligt inte sitter som det skall. Jag vet att de kan och därför får de den här helgen på sig också innan jag börjar lägga mig i.

Efter genomdraget var regissören beredd att ge sig för dagen, men då opponerade sig ensemblen och tyckte att vi kunde väl dra igenom allting en gång till när vi nu ändå var på plats och allting var färskt. Och det tyckte ju regissören var en god idé, så vi tog 10 minuters paus och sedan körde vi en gång till.

Det var då det blev helt underbart roligt uppe på musikerläktaren. Hasse, våran härlige trummis, skulle slå igång den första låten; han höjer handen med trumpinnen och "plupp" så far den ur hans hand, slår i väggen och faller ner i springan mellan läktaren och nämnda vägg och landar nere i kulissen på scenen. Hasse ilar förstås iväg och börjar leta efter sin pinne, medan regissören sitter ute i salongen och undrar varför vi inte börjar någon gång.

"Jag kan inte hitta pinnen", väser Hasse nerifrån scenen medan Kalle, basisten, och jag bara tittar på varandra och garvar.
"Vi måste börja", säger jag och vi två börjar spela den första låten utan Hasse som fortsätter sökandet innan han ger upp och kommer upp till oss lagom till andra låten.
"Jag får köra med en pinne" säger han och drar igång "Alma Mater".

Men hur det nu är så har han plötsligt två pinnar i handen i alla fall och när jag efteråt frågar om han hittat den så visar han leende upp en påse med flera trumpinnar i.
"Jag glömde bort att jag hade de här" säger han och blinkar med ena ögat, varpå Kalle och jag suckar uppgivet.

Så kan det gå på en "Grease"-repetition när trumpinnarna yr omkring örona på oss...

Bilden här ovan är tagen av producenten för "Grease", Micke Ludwigsson, när ensemblen uppträdde utanför Turistbyrån i Borlänge i våras.


Just nu pågår en undersökning här på bloggen. Var med du också och rösta fram den bästa filmmusikalen genom tiderna. Är det "Grease", "Hair" eller "Chicago" eller något av de andra alternativen som bjuds?
Följ omröstningen som avslutas 2008-08-07 - 22.00.


intressant.se