10.30 i förmiddags anlände jag och min sambo till Grangärde. Nu skulle här firas Barnens Dag. Solen strålade från en klarblå himmel och värmen var minst sagt - varm...!
Men på scenen där vi skulle uppträda var det riktigt skönt. Den var övertäckt och skuggig och värmen letade sig inte in där. Då var det mera synd om publiken som fick sitta i den stekande solen hela tiden.
Vi bar upp våra instrument och installerade oss på scenen medan artisterna bytte om till trollkläder. Ja, just det; det har jag ju inte berättat. Temat för dagen var just troll, och vårat program var förståss ett hopplock av olika trollsånger.
Ett riktigt trevligt program hade vi totat ihop, med en bra blandning av stillsam och fartig musik. Låtordning hade vi också!!! Dansnumren var kanske inte så märkvärdiga, men ändå effektiva och det kändes bara som att allting fungerade väldigt väl. Vi uppträdde ju på Barnens Dag redan förra året, och då var temat Astrid Lindgren. Det programmet var också bra, men det kändes som att årets uppträdande gick hem mycket bättre, trots att vi inte hade någon sammanbindande story den här gången. Jag var mycket nöjd efteråt.
Barnen var också jätteduktiga, och det var roligt att ha så många instrument med på scenen. Och sist men inte minst så hade vi med oss Pain. Och nu skall jag i ärlighetens namn erkänna att jag inte riktigt vet vem han är, men om jag skall tro på Rosali så har jag idag stått på scenen med en världsartist! Jag vet inte om det stämmer, men är det så så är det ju jättekul.
Pain kommer ifrån Grangärde och när Rosali, som känner honom, fick veta att han också skulle vara med på Barnens Dag så ringde hon till honom och frågade om han inte kunde spela lite med oss, och det ville han. Trevlig var han, och han inledde uppträdandet med att hålla ett litet tal till publiken. Sedan gick vi på och körde vårat program. Pain hjälpte oss att spela i några låtar men i ärlighetens namn så hörde jag ingenting av honom för ljudet var så konstigt. Men publiken verkade digga i alla fall så det var säkert jättebra.
Lite dum känner man sig när man förstår att någon är väldigt känd och man själv inte har en aning om vem personen ifråga är. Rosalis dotter, Linda, skulle spela trummor och hon hade blivit alldeles till sig när hon fick höra att Pain skulle vara med. Han är tydligen hennes idol! Rosali var också excalterad - och så kommer jag och har inte en aning om vem det är....så typiskt!
Nåja, jag har i alla fall uppträtt med Pain idag, och nu får jag väl göra en liten koll här på nätet och se om jag kan ta reda på lite mer om honom och lyssna in mig på hans musik...
intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar