Sol ute, sol inne, sol i hjärtat!

Idag hade jag faktiskt rubriken klar först! Så brukar det inte vara annars. Rubriken kommer liksom sist, när hela inlägget är färdigskrivet. Men så var det, som sagt, inte idag.

Jag har ju glömt att berätta om Lars! Lars var min arbetskompis när jag jobbade på Kyrkskolan för tre år sedan här i Borlänge. Vi hade jättebra kontakt, många gemensamma intressen mm. Jag kände verkligen att vi skulle kunna bli riktigt goda vänner, även vid sidan av jobbet. Tyvärr är det så att jag idag har många bekanta här, men jag saknar en riktigt, riktigt god vän. Kanske Lars hade kunnat fylla den platsen...! Men den dagen jag slutade där så tappade vi kontakten. Varför blir det ofta så?

Jag minns en gång, några år senare, när jag åkte förbi Kyrkskolan med buss. Då var Lars på gården och då kände jag verkligen hur mycket jag saknade honom, och hur roligt vi hade haft. Jag skickade ett sms till honom då, men jag fick aldrig något svar. Detta behövde ju inte betyda att han inte ville ha kontakt; sms-et kanske aldrig kom fram, men av pur rädsla för att verka påträngande så vågade jag inte skicka något mer sms. Så typiskt mig!

Men nu, förra veckan så stod jag och tittade ut genom fönstret en dag. Och då ser jag plötsligt hur en grupp skolbarn kommer gående tillsammans med sina fröknar, och när de dyker upp utanför Tunaåstrands gård så ser jag att det är Lars och Ann-Britt, en annan gammal kär kollega från Kyrkskolan, som är ute på promenad. Jag blev jätteglad, och när jag gick ut med varsin kopp kaffe till dem så blev Lars och jag att prata med varandra. Och det var precis som att vi bara fortsatte där var vi slutat sista dagen på skolan. Det var som om alla åren när vi inte träffats inte fanns - och det var så skönt. Vad härligt det är med sådana människor.

Lars är verkligen en enkel och omkomplicerad människa, samtidigt som han kan vara otroligt djup. Man kan prata om allt med honom. Och jag kände, efter att vi skiljts åt, att jag ville fortsätta umgås med honom, kanske gå på bio eller ta en öl eller något. Och jag bestämde mig för att nästa gång jag träffade honom så skulle jag säga det till honom. Jag skulle tala om för honom hur mycket jag uppskattar honom.

Och idag dök han upp på Tunaåstrand igen - och då gjorde jag det jag hade föresatt mig; jag talade om för honom hur glad jag blev när vi träffades igen och att jag gärna ville träffas mera. Och det ville han också, så nu har vi bestämt oss för att kolla in om det kommer någon bra film framöver som vi kan gå och se, och så går vi kanske och tar en öl eller så innan. Det ser jag verkligen fram emot.

Annars har dagen flutit på som den skall. Min sambo kom förbi och åt lunch med mig och sedan åkte vi upp till kyrkan där jag kopierade några hyreskontrakt till jobbet medan sambon fortsatte till sitt arbete.

På kvällen övade vi inför Barnens Dag i morgon och nu sitter jag här och bara är kan man väl säga. Solen har verkligen kramat musten ur en i dag må jag säga. Jag hoppas att det inte blir lika varmt i morgon. Då blir det en olidlig dag. Håll tummarna...


intresant.se