Varmt...

Puh, vilken värmebölja! Man orkar ju ingenting just nu. Inte ens blogga!

Jodå, det orkar man väl. Men man orkar ju inte göra någonting annat, och följdaktligen så har man ingenting att skriva om när man väl kommer till skott. *suck*

Kattungarna tillbringar större delen av dagarna med att sova. De orkar ingenting i hettan, vilket jag helt och fullt förstår. De håller väl igång mer på nätterna när vi inte märker någonting. De vistas ju bara i en del av huset så på nätterna så hör vi ingenting vad de gör. Kanske inte alltid är så bra om de ställer till något ofog. Kissar, och i synnerhet kissebebisar, har ju den benägenheten ibland.

Häromdagen, när jag kom ut från köket, så fann jag Maja i full färd med att balansera på trappräcket. Där knallade hon omkring. Att det var fritt fall på 6 meter ner i hallen bekom henne inte särskilt mycket. Jag bara skrek när jag såg henne...!!!

Våran lilla Maja är den av kissarna som helt klart visar framtassarna på alla områden. Hon är smart, hon är envis, påhittig osv. Många bra egenskaper men inte när en och samma kisse har dem samtidigt. Hon lurar med brorsan sin på alla tokerier också. När han ser vad hon gör så måste ju han prova han också.

Pelle är mycket lugnare och lydigare till sin läggning. Bannar man honom så gör han i regel inte om samma sak igen. Maja tittar bara på en och fem sekunder senare är hon där igen. Detta kan bero på flera saker.

1. Hon förstår inte att man är arg på henne.
2. Hon förstår att man är arg på henne men struntar blankt i det.
3. Hon förstår att man är arg på henne men är alldeles för nyfiken för att låta bli det man inte vill att hon skall göra.
4. Hon har dåligt närminne.

Själv tror jag att det är något mellanting mellan det andra och tredje alternativet. Vad tror ni? Dum fråga förresten. Hur skall ni kunna svara när ni inte känner katten i fråga? *skrattar*

Hur som helst så håller de en sysselsatta. Det händer någonting hela tiden när de är vakna och man får vara på alerten. Förresten så har vi börjat gå ut med dem i band. De måste ju få en chans att vänja sig vid utemiljön innan de får börja gå på egna promenader. Framför allt så vill jag att de skall vänja sig vid tågen som vi har nära inpå knutarna. Just nu är jag rädd att kattorna bara skall skena när tåget kommer dundrande. De kommer att bli vettskrämda. Därför vill jag gå ut med dem i band första tiden.

Si där. Nu blev det ju ett inlägg i alla fall. Har man ingenting annat att skriva om så kan man alltid ta till kattungarna. Det är bra! Men kanske inte så himla kul att läsa om...

Nåja, den här bloggen är ju som en påse "Gott & Blandat" och då blir det sådana här inlägg då och då. Och det är ju nu så med en sådan påse; alla bitar är inte lika goda...


intressant.se