Stopp och belägg, Carolina Gynning!!!

I förrgår så satt jag på en restaurang här i Borlänge och åt lunch med sällskap av "Aftonbladet". Mina blickar råkade då falla på en kolumn som Carolina Gynning hade skrivit och jag blev nyfiken och började läsa.

Carolina Gynning är för mig ett namn som figurerat här och där men jag har egentligen aldrig intresserat mig särskilt för henne och jag har, helt orättvist kanske, placerat henne i samma fack som Linda Rosing. Med andra ord; en person som suktar efter berömmelse och gör allt för att bli känd och synas.

Detta är kanske helt fel uppfattning från min sida (jag erkänner att jag inte har några som helst belägg för min ståndpunkt och ni får gärna skriva och kommentera och ge mig en mer nyanserad bild av henne om ni vill), men jag vill bara klargöra hur jag ser på Carolina Gynning innan jag ger mig in på det jag tänkte skriva om egentligen.

Jag började läsa hennes kolumn (har försökt länka till den här på nätet men har ännu inte hittat den någonstans). Rubriken var i alla fall: "Tack gud för att jag inte är man" och den publicerades i "Aftonbladet" 22-07-2008.

Carolina har funderat väldigt mycket den senaste tiden över om det teoretiskt är bättre att vara man eller kvinna. Att hon funderat mycket över detta beror på att hon befinner sig i "föda-barn-stadiet". Alla hennes väninnor har barn och Carolina själv sitter mest och undrar varför det är så förbaskat tråkigt att gå på krogen.
"Förmodligen för att det inte är så många tjejer i min egen ålder där nuförtiden."

Hur som helst så hamnade Carolina på en herrmiddag (i stort sett mutade hon sig in) som blev en smärre chock för henne i slutändan. Middagen började ganska lugnt, men så småningom fick herrarna en del innanför västen och stämningen blev högre i tak.
"Rösterna höjdes och slipsarna åkte av" enligt Carolina.

Och så småningom började en av herrarna berätta om när han skulle flyga hem från NYC. Han tog en riktigt stark sömntablett, men innan han somnat ordentligt så vaknade han till av att han satt och runkade.
"Tydligen hade han sprutat i håret på kvinnan som satt i sätet bredvid! När flygvärdinnan dykt upp hade han påstått att det måste varit hennes schampoo".

Denna berättelse sporrade de andra herrarna till att börja berätta om liknande saker, den ena värre än den andra. Till sist så lämnade Carolina middagen - glad att hon kommit därifrån förståss...
"...och tänkte, fan vad jag älskar min mens och att jag kan bli mamma".
Hon avslutar kolumnen med att skriva:
"Jag somnade med ett leende den natten och tänkte - tack gode gud för att jag är kvinna!"

Jag förstår att den här herrmiddagen var en hemsk upplevelse för Carolina; det hade jag själv tyckt om jag tvingats genomlida den. Sådant där snack är aldrig roligt. Men att tänka "Tack gode gud att jag är kvinna" innan man somnar är att hårddra det hela. Alla män är ju inte likadana som de som var på den där middagen. Detta förstår säkert Carolina också, och därför tycker jag att det är så onödigt att skriva en kolumn på det sättet som hon gör för hon är en ju offentlig person som många ser upp till och tar efter och varför då så split mellan könen? Att bara ta avstånd och förakta, som vi är väldigt bra på idag, leder ingenstans.

Borde man inte istället verka för ett samhälle där människor ser på varandra som individer, oavsett kön, och med ömsesidig respekt och förståelse? Långt dit, visst, men jag tror inte kolumner av den här karaktären gör att vi kommer dit fortare...

Vill avsluta med att ge Carolina en rejäl känga för inlägget "I don't do food!" på hennes blogg. Som förebild för unga tjejer bör man definitivt inte uppmana sina läsare att sluta äta för att bli smalare...!!!


intressant.se