En kväll i Juni...

"Du bor alltså mitt på landet?" sade Nurseblog till mig häromdagen.
Hon har inte en aning om hur jag bor, fastän hon är min bästa vän, och det är sex år sedan jag flyttade hit. Är det inte dags att pallra sig hit nu va? *ler*

Att jag bor mitt på landet blev så klart för mig igår kväll, när jag hoppade upp på min cykel och trampade iväg mot ett möte på Tunaåstrand. Det var strålande sol, himlen var blå och solen var alldeles för varm på ryggen. Runt omkring mig stod det vackra landskapet och log mot mig, klätt i underbar grönska. Det var bara att stämma in i psalmen; "En vänlig grönskas rika dräkt, har smyckat dal och ängar..."
Här och där stod små röda hus med vita knutar, och jag är säker på att om man hade tittat ordentligt så hade man sett Astrid Lindgren som gluttade fram bakom någon gavel. I en hage låg en flock kor och slöade i värmen, och några hästar gick och betade för sig själva. Jag bor verkligen mitt i en Bullerby-idyll, och jag fylldes av en sådan tacksamhet för att jag får bo så här vackert.

Jag hoppas verkligen att du kommer hit i sommar, Nurseblog, så att du får uppleva allt det här vackra du med. Jag vill verkligen dela det med dig. Och vad sägs om att dela en flaska jordgubbsvin på förstutrappan en kväll, medan solen går ned bakom bergen? Vore inte det något...?
(Är du riktigt snäll så kanske vi kan spela Mariah Carey lite svagt på stereon i bakgrunden, även om man kanske inte hör fågelsången då...)

När kommer du? :)

Läs även andra bloggares åsikter om Mariah Carey

intressant.se