Så det kan bli!!!

Vaknade igår och såg fram emot en skön, ledig dag innan det skulle bli dags att åka iväg till Gullnäs och framträdandet med Maria. Rosali och jag hade bestämt att hon skulle komma upp från Grangärde och fika lite med mig innan vi åkte in till stan och kopierade noter tillsammans. Allting var med andra ord fixat till det bästa, och jag behövde inte bry mig om att passa någon buss eftersom Rosali skulle komma och hämta mig. Toppen!

Jag satte mig vid datorn och bloggade lite och surfade runt några sköna timmar, innan det blev dags för frukost. Bestämde mig för att jag skulle koppla av med en film. Precis då ringer telefonen...

Det är Linnea från jobbet som ringer. Hon är upprörd!
"Hej! Du skall jobba!"
Jag måste ha sett otroligt dum ut; tur att jag inte pratade i en bildtelefon.
"Men hallå! Jag sade ju igår att jag skulle vara ledig idag", svarade jag.
"Ja, men Johanna kommer inte förrän 13.30 så jag är ensam nu."

Och det är här det uppdagas att det har blivit ett missförstånd med schemabytena. Det började med att jag och Johanna böt så att hon skulle jobba min kväll och jag skulle ta hennes tidiga tid för att det skulle funka med mina uppträdanden. Men så visade det sig att hon inte kunde jobba kvällen, och då skulle Fredrik hoppa in och ta den istället. Och det är här det blir fel. Jag trodde att Johanna böt tillbaka med mig - men det gjorde hon aldrig. Hon ville fortfarande börja 13.30 och gå hem 18.00.

Full panik! Linnea är ensam på jobbet! Vad gör jag nu? Bussen har gått! Ringa grannen och fråga om jag kan få skjuts, ringa Rosali och avstyra våran träff hemma hos mig! Fara runt och plocka ihop alla saker i rasande fart! "Jag har ju inte ätit frukost!" Inser att alla kläder är blöta eftersom jag tvättat på morgonen; vad skall jag ha på mig??

Efter sju sorger och åtta bedrövelser sitter jag i grannens bil på väg mot jobbet. Och hur kunde det bli så här? Vart tog den trevliga, lugna dagen vägen? Kommer till jobbet, och där är det lika lugnt som vanligt. Fick dock några trevliga timmar med Linnea när vi upptäckte en gemensam nämnare; skräckfilmer!

En stund senare ringer Rosali, och det visar sig att hon inte kommer upp från Grangärde. Ett möte hade dykt upp som hon gärna ville gå på. Och där blev det lite panik igen; hur kommer jag in till stan nu då? Hur går bussarna? Jo, men det löser sig nog. Jag hinner till Falun och Maria ändå.

14.00 kommer Johanna till jobbet och jag svidar raskt om och springer iväg mot bussen. Alldeles innan har jag upptäckt att jag glömt att hänga in min blöta finskjorta som jag slet åt mig på morgonen för att hänga på tork på jobbet. Hmm...!

Och det är ungefär nu som jag upptäcker att min plånbok är tom!!! Neeeej! Jag hade ju tänkt att jag skulle åka bil in till stan med Rosali och ta ut pengar där...! Och vad gör jag nu?

Det blir till att gå, och jag såg framför mig en lååååång promenad i värmen in till stan. Helt fel klädd var jag också. Min sambo hade ju sagt på morgonen att det var kallt ute och när jag for runt och ryckte åt mig kläder hemma i vild panik så hade jag det ekande i huvudet. Folk måste ha undrat; polotröja och jacka...!!! Tack och lov behövde jag bara gå halvvägs innan min sambo kom susande,som en räddande ängel, i våran röda Saab och plockade upp mig . Jag kom in till stan, hämtade ut pengar och vi hann till och med äta lite på ett café innan jag anträdde färden mot Falun.

Allt gick bra ända tills jag böt buss och började den sista biten mot området där Maria bor.
Hon hade talat om precis var jag skulle stiga av någonstans - och där satt jag nu och kollade displayen på bussen noga.
"Det tar ungefär tio minuter hit" hade Maria sagt.

En stund senare hade tio minuter gått och vi hade ännu inte kommit fram till hennes område. Vi lämnade Falun bakom oss och kom till en hållplats som hette någonting typ Mjärgavägen eller något sådant. Alldeles på den följde en stor korsning och där stod äntligen namnet på området.
"Bra", tänkte jag. "Nu närmar vi oss".
Började kolla displayen ännu mer noggrannt. Satt dessutom så att jag hade perfekt utsikt och kunde kolla skyltarna på hållplatserna. Dubbelkoll med andra ord.

Började bli lite bekymrad när vi snurrat runt en stund. Närmare 20 minuter hade gått och jag hade ännu inte sett skymten av hållplatsen som jag skulle stiga av vid.
"Men den kommer väl", tänkte jag och fortsatte kolla.

När vi kommer till Slätta Centrum inträffar plötsligt en incident när en barnvagn skall av bussen och den fastnar tydligen mellan dörrarna. Ingen skada skedd dock, men tydligen händer i alla fall någonting med dörrarna. För en stund senare måste chauffören stanna vid en hållplats, som inte har något namn, och stänga av motorn för att detta fel skall kunna justeras. Inga problem det heller - men när han startar igen så vet plötsligt displayen inte var vi befinner oss utan chansar på "Varggården" som vi passerat för en god stund sedan.
"Ja, men vad bra!", tänker jag uppgivet och börjar kolla hållplatsskyltarna ännu mer noggrannt än förut.

Och sedan står det inte på förrän vi lämnar området - och plötsligt befinner vi oss i den stora korsningen igen och bussen stannar vid Mjärgavägen för andra gången under den här resan. Jag inser att vi är på väg tillbaka till Falun och ringer Maria i vild panik.
"Kliv av!" säger hon och jag kastar mig handlöst ut ur bussen.
Efter lite guidning från henne, och löfte om möte, så börjar jag promenera tillbaka samma väg jag kommit med bussen - i polotröja och jacka! Snart kommer Maria susande på cykel och vi promenerar mot hennes hem - och det visar sig att hon bor precis vid den hållplatsen som inte hade något namn!!! Suck...

Efter denna händelse så planade dock dagen ut och det var slut på alla "dumma" situationer, och det övergick istället till att bli en riktigt, riktigt trevlig dag. Båda uppträdandena gick jättebra och jag kände mig verkligen nöjd när jag kom hem.

Behöver jag säga att jag somnade ovaggad...


http://intressant.se/intressant