torsdag 5 juni 2008

Förmiddagsbestyr

Har ägnat förmiddagen åt att dels planera dagen, och samtidigt få lite ordning på morgondagen. Jag skall nämligen spela på en vigsel i morgon, vilket föranlett lite telefonsamtal här på förmiddagen. Jag måste nämligen försöka få tag på kantorn i kyrkan där vigseln skall hållas, för att få veta var nycklarna till orgeln finns någonstans.

Detta telefonsamtal till kantorn gav uppkomst till en liten rolig episod. Jag slog numret jag fått och hörde hur signalerna gick fram, varpå någon lyfter luren i andra änden för att sedan lägga på utan att ge ett ljud ifrån sig. Konstigare saker har ju hänt när man ringer till en mobil och jag reflekterade inte över det utan slog glatt numret igen. Samma sak! Någon lyfter luren för att sedan lägga på. Tredje gången gillt, men den här gången får jag en telefonsvarare i örat som upplyser mig om att numret inte kan nås för tillfället. Det är då jag ger upp och går iväg och gör något annat istället.

Någon timme senare tar jag itu med ringandet igen, och den här gången lyckas jag komma fram. Yes!
"Hallå" säger en pojkröst i andra änden.
Jag säger vem jag söker och får till svar att hon finns inte där.
"Jasså" säger jag. "Är det hennes son jag talar med kanske?"
Jag får då till svar att jag har kommit till fel nummer. Jag kollar då vilket nummer jag kommit till och knappt en enda siffra stämmer.
"Men vad f-n nu då?" tänker jag ilsket, ber om ursäkt och lägger på och slår numret igen - och kommer till samma person en gång till!!!
"Det här är inte sant!" tänker jag uppgivet och kan inget annat göra än att be tusen gånger om ursäkt, samtidigt som jag undrar hur det kan bli så att jag alltid hamnar i sådana här situationer. Dock visade det sig sedan, när jag kollade numret, att jag blandat ihop några siffror på slutet; så typiskt mig!

Men tro nu inte att det var slut där; nej då! Jag slår det rätta numret, och kommer äntligen fram till en person med rätt namn. Men det var ändå inte rätt person!!! Tjejen som skall vigas hade nämligen fått numret till, visade det sig, en person
i församlingen med samma förnamn, och det blev ytterligare jakt för mig en stund innan jag, via någon central växel för Falu församling samt prästen som skall förrätta vigseln i morgon, lyckades leta reda på den jag skulle ha tag i egentligen. Och naturligtvis hamnade jag då hos en telefonsvarare när jag slog det numret. Men jag känner mig ändå nöjd för nu har jag äntligen kommit rätt till sist.

Eftermiddagen tänker jag ägna åt övning inför vigseln. Behöver finslipa Mendelsohns bröllopsmarsch samt psalmerna som skall sjungas. Kanske skall jag också ha ett möte med den nya koreografen för min teatergrupp, Drömfabriken ni vet, om hon lyckas komma loss en stund. Måste komma ihåg att packa ner manuset till vår nästa produktion innan jag åker iväg till stan. Hoppas jag hinner slinka in i videobutiken en sväng också. Vore mysigt att hyra någon film att titta på ikväll när jag sitter här ensam; sambon jobbar. Vi får väl se hur det blir med den saken...


intressant.se


2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha! Alltid lika roligt med felringningar! Men ja, tur att du kom rätt till slut, rolig historia det där! ;) Vi syns imorgon!

Unknown sa...

knirr-knarr: Hej! Vad roligt att du har hittat hit. Känn dig varmt välkommen.

Ja, det var en rolig historia det där; men jag har en annan, ännu roligare historia om ett telefonsamtal som jag kan berätta för dig vid lämpligt tillfälle. Den slår den här storyn med hästlängder. *garvar*