Jag vet inte vem du är, och jag vet inte varför jag plötsligt rätar på ryggen och tittar på dig.
Vem är du, och varför kommer du gående just där?
Kanske är du på väg in i mitt liv med fasta steg; kanske kommer du förändra det helt och hållet!
Du kommer närmare...
Jag känner en ilning av spänning längs ryggraden.
Din hund, som hela tiden svassat före dig och nosat omkring i vattenbrynet, vänder tillbaka upp på gräsmattan och sätter kurs mot mig. Jag ger den en nyfiken blick; jag tycker om hundar.
Kanske är det just den blicken som gör att du plötsligt lockar på din hund och ändrar kurs totalt. Kanske tror du att jag är rädd för hundar. Med lika fasta steg sätter du kurs mot serveringens framsida och med ett sting av besvikelse ser jag dig försvinna bakom huset.
Din väg kommer inte korsa min stig...
Jag står kvar en stund innan jag böjer mig över bordet igen och doppar disktrasan i hinken med vatten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar